Nu har jag punkterat mina 3 blåsor under mina hälar! De bokstavligt talat rann vätska ur dom, så jag fick vara riktigt snabb med papper..bleh! Men som tur var började det inte svida det minsta. Nu hoppas jag bara på att kunna gå normalt snart utan att det gör ont. hade tillräckliga problem fram och tillbaka till psykiatrin.
Snart är det dags att sova tror jag, även om jag inte direkt är trött. Men jag ska upp vid 7 ungefär imorgon och åka hem till min söta fluffkatt och pussa och krama honom massor!
Ps. Det är sjukt styrkande att berätta något för sin psykolog som gör att hon påstår att hon blir glad och stolt och säger "det här kan jag leva på länge!". Ds.
tisdag 31 maj 2011
En timmes kvällspromenad
Träffade Adde igår kväll strax innan 23.00 och tog en promenad på ca. 1 timme och snackade lite skit. Det var jätteskönt ute då! Men jag fick av någon konstig anledning början till blåsor under båda fötterna vid hälarna, så halvvägs hem kunde jag inte gå normalt för att det sved och stack i fötterna då. Men men, så länge jag tar mig framåt på något sätt så ska det nog bli bra ;)
Idag är det möte på schemat - med psykologen. Vet inte om det blir sista mötet idag eller hur det är sagt. Det spelar egentligen ingen roll för mig. Det har däremot blivit lite av en vana att ta sig dit varannan tisdag nu att det skulle kännas konstigt att aldrig gå dit igen. Vi får väl se om jag behöver ytterligare hjälp efter detta. Skulle ju vara lite skönt att slippa det och faktiskt känna att man har så pass stor kontroll över sitt liv att man klarar av det själv. Men ja, det är lite svårare än man tror tyvärr.
Jag får förhoppningsvis åka hem till min lilla fluffkatt där hemma ikväll. Jag hoppas verkligen det, för jag vill ha lite tid med honom nu innan jag ska in till stan - igen - och vara kattvakt till de här bråkstakarna (Mio och Gloria) torsdag-söndag. Men det beror helt och hållet på när min mor kommer hem från stora huvudstaden, om hon hinner skjutsa hem mig innan hon ska jobba eller inte. Vi har bestämt att jag ska ringa henne runt 19.00 för att se hur det ligger till tidsmässigt. Annars får jag åka hem med henne imorgon bitti.
Idag är det möte på schemat - med psykologen. Vet inte om det blir sista mötet idag eller hur det är sagt. Det spelar egentligen ingen roll för mig. Det har däremot blivit lite av en vana att ta sig dit varannan tisdag nu att det skulle kännas konstigt att aldrig gå dit igen. Vi får väl se om jag behöver ytterligare hjälp efter detta. Skulle ju vara lite skönt att slippa det och faktiskt känna att man har så pass stor kontroll över sitt liv att man klarar av det själv. Men ja, det är lite svårare än man tror tyvärr.
Jag får förhoppningsvis åka hem till min lilla fluffkatt där hemma ikväll. Jag hoppas verkligen det, för jag vill ha lite tid med honom nu innan jag ska in till stan - igen - och vara kattvakt till de här bråkstakarna (Mio och Gloria) torsdag-söndag. Men det beror helt och hållet på när min mor kommer hem från stora huvudstaden, om hon hinner skjutsa hem mig innan hon ska jobba eller inte. Vi har bestämt att jag ska ringa henne runt 19.00 för att se hur det ligger till tidsmässigt. Annars får jag åka hem med henne imorgon bitti.
måndag 30 maj 2011
Att ta tjuren vid hornen
Jag fick en uppgift utav min psykolog förra mötet - att jag skulle ta kontakt med en viss person vid arbetsförmedlingen för att göra upp en plan B om jag inte kommer in på universiteten nu heller. Jag kan ju påpeka att jag Inte tycker om att gå till ställen för att prata om mig själv på något sätt. Det har nog blivit så speciellt nu efter att jag mått så dåligt och inte vågat prata om mig själv utan att vara rädd att må ännu sämre. Det var även sagt att jag skulle ringa till den här personen, vilket fick det att verkligen vända sig i magen på mig. Jag tycker det är desto värre att ringa andra och prata om min situation.
Detta slutade i alla fall med att jag surfade in på arbetsförmedlingens hemsida för att hitta ett nummer dit. Såg då att man kunde chatta med någon på arbetsförmedlingen - men att man inte kunde boka möte. Typiskt, tänkte jag, men kom sedan på att jag faktiskt kunde göra om frågan om möte lite. Så jag loggade in på chatten och fick prata med en person där. (Konversationen kan ni läsa på bilden. Tryck på den för att göra den större.)
Så jag gick dit idag så fort jag hade vaknat till liv och kände mig redo. Självklart skulle ångesten försöka sätta käppar i hjulen för mig och få mig att känna mig som jag gjorde på gymnasiet när jag skulle till musikskolan som jag hade panikångest i närheten av. Men jag tog promenaden ner dit som träning inför vårruset, och tänkte att det är inte musikskolan, alltså är de känslorna onödiga att ha runt sig. Sen gick jag bara in, tog en kölapp, och fick gå fram och prata med en trevlig kvinna på en gång. Hon jag skulle boka möte med var inte där just nu, så hon fick mitt namn och nummer, så skulle hon höra av sig.
Stolt över mig själv faktiskt!
Frisyrer att dreggla över ;)
 |
| Har kollat runt lite på frisyrer idag, för jag vill klippa mig! Det här är en sjuuukt fin frisyr enligt mig, men jag skulle nog störa mig på luggen om jag klippte mig så :( |
 |
| Tycker om formen på håret, även om det är lite vanligt. |
 |
| Diggar! |
 |
| Åååh ge mig det håret! |
 |
| Jag är lite kär i såna här frisyrer! |
söndag 29 maj 2011
Mors dag!
Idag är det mors dag, och självklart kom jag på ett sätt att fira detta för min älskade mamma. Jag hade några dagar innan bett Malin och Heidi att skriva ner lite minnen de har tillsammans med mamma, samtidigt som jag gjorde detsamma. Sedan letade jag på lite gamla och nya foton på oss syskon och mamma - samt på oss tillsammans såklart. Jag skapade sedan en tillfällig bilddagbok till mamma där jag la in alla bilder och texterna jag och syskonen kom på. Sedan la jag till lite extra texter samt delar ur låttexter vid bilderna. Ett tappert försök att få henne att förstå hur otroligt älskad hon är utav oss. Detta fick hon sedan läsa nu ikväll, och hon blev otroligt glad över våra ord. Det är en sån värmande känsla inombords att vara orsaken till andras glädje!
Jag fick även träffa en del av släkten idag tillsammans med Malin, mamma och pappa. Vi åkte till farmor och träffade henne, Ingmarie, Ingalill, Johnny, Niklas och Robin. Alltid lika underbart att träffa släkten!
Nu är det snart dags att sova, för imorgon måste jag vara pigg för att uträtta ett litet ärende.
Jag fick även träffa en del av släkten idag tillsammans med Malin, mamma och pappa. Vi åkte till farmor och träffade henne, Ingmarie, Ingalill, Johnny, Niklas och Robin. Alltid lika underbart att träffa släkten!
Nu är det snart dags att sova, för imorgon måste jag vara pigg för att uträtta ett litet ärende.
fredag 27 maj 2011
Jag fattar inte.
onsdag 25 maj 2011
Bigbrother, I miss you so much
Nu sitter jag här igen och saknar. Ibland undrar jag när den här saknaden ska ta slut, när det ska vara över och jag faktiskt kan känna att jag lever igen. Saknaden efter Kaiden är så otroligt stark, starkare än något annat jag någonsin känt. Så nu sitter jag här med tårar i halsgropen, Kaiden-sakna-musik på spotify och gamla konversationer där jag bland annat hittade en dikt från honom till mig. Jag publicerar inte hela dikten här - bara det som betydde mest just nu.
"You know,
you mean something to me
I know everything can seem so blurry
and that everyone around us is closing their eyes
that the world is spinning too fast
and speedlines of the most
in trafficlightcolours
like pretend
but I see you
I can SEE YOU
and you mean so much
to me
wish
you sit here
just sit here
and
be
so close to me
that I can hear you breathe
know that you’re alive"
Kaiden var som min storebror. Den där beskyddande vännen som skulle gjort allt för att jag skulle må bra. Han stod alltid fast vid min sida. Gjorde jag något han tyckte var fel så visste han exakt vad han skulle säga för att jag skulle förstå utan att falla ihop. Han tog livet av sig den 26e oktober 2009. Han försvann från min sida för att livet inte var rättvist mot honom på något sätt. Jag ville så gärna laga honom. Jag försökte lappa ihop honom med det lilla hela jag hade hos mig, och han gjorde detsamma mot mig. Men det var inte tillräckligt, och nu efter snart 1½ år gör det fortfarande lika ont som den där eftermiddagen då min dåvarande kompis Mariette drog med mig ut till ladan här utanför för att berätta att den som höll mig upprätt i alla lägen inte längre fanns där. Att jag aldrig mer skulle kunna prata med honom så som jag alltid gjort förut. Visst, jag kände honom bara i ca. 2 månader, men han kom mig närmre på de månaderna än någon gjort någonsin. Han kände mig utan och innan, det fanns inga hemligheter hos mig som inte han kände till - även de jag inte själv berättat om. Den här saknaden är ett rent helvete.
"You know,
you mean something to me
I know everything can seem so blurry
and that everyone around us is closing their eyes
that the world is spinning too fast
and speedlines of the most
in trafficlightcolours
like pretend
but I see you
I can SEE YOU
and you mean so much
to me
wish
you sit here
just sit here
and
be
so close to me
that I can hear you breathe
know that you’re alive"
Kaiden var som min storebror. Den där beskyddande vännen som skulle gjort allt för att jag skulle må bra. Han stod alltid fast vid min sida. Gjorde jag något han tyckte var fel så visste han exakt vad han skulle säga för att jag skulle förstå utan att falla ihop. Han tog livet av sig den 26e oktober 2009. Han försvann från min sida för att livet inte var rättvist mot honom på något sätt. Jag ville så gärna laga honom. Jag försökte lappa ihop honom med det lilla hela jag hade hos mig, och han gjorde detsamma mot mig. Men det var inte tillräckligt, och nu efter snart 1½ år gör det fortfarande lika ont som den där eftermiddagen då min dåvarande kompis Mariette drog med mig ut till ladan här utanför för att berätta att den som höll mig upprätt i alla lägen inte längre fanns där. Att jag aldrig mer skulle kunna prata med honom så som jag alltid gjort förut. Visst, jag kände honom bara i ca. 2 månader, men han kom mig närmre på de månaderna än någon gjort någonsin. Han kände mig utan och innan, det fanns inga hemligheter hos mig som inte han kände till - även de jag inte själv berättat om. Den här saknaden är ett rent helvete.
tisdag 24 maj 2011
Så sjukt mycket status!
Jag skrev ju förut i ett inlägg om bloggar som jag följer. Bland annat hade jag med Boelbitar och Absolut Vanillas bloggar (Boel och Simons), och nu är det så att de nämnt detta i sina bloggar! Det pågår visst någon slags maktkamp mellan dem om vem som är roligast - och så nämner de lilla mig bara för att jag var så snäll och gjorde lite reklam för dem! Sjuuuukt mycket status!
Se:
http://boelbitar.blogg.se/2011/may/stackars-stackars-simon.html
http://absolutvanilla.blog
Se:
http://boelbitar.blogg.se/2011/may/stackars-stackars-simon.html
http://absolutvanilla.blog
måndag 23 maj 2011
They rise to fail
Jag ställde nästan in mina planer på att gå på konserten idag, men det ändrades snabbt när jag blev uppringd av Evelina som ville följa med - hon ringde ungefär 20min innan det skulle börja. Hon hittade inte dit, och jag var ungefär 10min därifrån (om jag skulle gå fort). Så jag bad henne parkera vid bibblan, och sen drog jag på mig skorna och stack iväg. På väg in i musikskolan fick vi sällskap av en trevligt kille som, precis som vi, var något försenade (enbart 5min! status till oss tycker jag!). Så vi försökte hitta rätt tillsammans vi tre, för ingen av oss hade varit där förr. Men vi hittade rätt ganska fort, och jag och Evelina placerade oss på golvet tillsammans med en, för mig, okänd kvinna, och stornjöt av all musik och sång. Det var låtar från Jesus Christ Superstar, Chess och Les Miserables. Superfint var det, och vi fick gåshud ett antal gånger för att det var så fint.
Efteråt gick vi fram för att hälsa på våra gamla lärare Linda och Simon - några av väldigt få lärare som var riktigt bra på gymnasiet - och vi fick en kram av båda två. Simon tyckte det var jättekul att se oss där, och när det gäller honom märks det att han verkligen menar det också :) Brabra lärare! Fick även en kram av en estetare som jag inte sett på väldigt länge! :)
Jag fick även i "uppdrag" av allas vår kära sololärare Anna att krama en som var med och medverkade och hälsa från henne. Så jag gick helt enkelt fram till honom och sa att jag skulle ge honom en kram från henne, och gav honom en stor kram. Han blev jätteglad och nästan rörd :) Tur att jag vet att han är jättetrevlig, annars hade jag inte vågat kramat honom ;)
Nu sitter jag här med huvudvärk och väntar på att mamma ska vara klar på sitt styrelsemöte så jag kan ringa henne och prata om morgondagen då jag ska åka hem igen till min underbara sötisskrutt Felix <3 Saknar honom jättemycket!
Efteråt gick vi fram för att hälsa på våra gamla lärare Linda och Simon - några av väldigt få lärare som var riktigt bra på gymnasiet - och vi fick en kram av båda två. Simon tyckte det var jättekul att se oss där, och när det gäller honom märks det att han verkligen menar det också :) Brabra lärare! Fick även en kram av en estetare som jag inte sett på väldigt länge! :)
Jag fick även i "uppdrag" av allas vår kära sololärare Anna att krama en som var med och medverkade och hälsa från henne. Så jag gick helt enkelt fram till honom och sa att jag skulle ge honom en kram från henne, och gav honom en stor kram. Han blev jätteglad och nästan rörd :) Tur att jag vet att han är jättetrevlig, annars hade jag inte vågat kramat honom ;)
Nu sitter jag här med huvudvärk och väntar på att mamma ska vara klar på sitt styrelsemöte så jag kan ringa henne och prata om morgondagen då jag ska åka hem igen till min underbara sötisskrutt Felix <3 Saknar honom jättemycket!
Guten morgen!
Vaknade vid 8 idag med en Pedro som sov med tätt intill mig. Jag ska alldeles strax hoppa in i duschen för att vakna lite mer till liv. Ganska fullbokad dag idag, men det gör mig ingenting. Ju mer jag har att göra, desto mindre tänker jag på annat som annars ligger och gnager i mig dygnet runt.
Jag tror jag ska göra soppa till mig idag! Det är enkelt och bra, och jag tror minsann att Matilda har saker hemma till det också. Sen strax efter halv ett drar jag iväg till Annie för att städa i några timmar. Hoppas bara att vädret inte dummar sig. Jag ser ett antal mörka moln på himlen nu och håller tummarna för att det inte ska börja regna.
Sen när jag är klar hos Annie drar jag upp till Malin för att sedan dra till Folkets park till strax innan 18.00. Förhoppningsvis följer Sanna, Adde och Evelina med också! Vad som händer sen efter konserten vet jag inte. Antagligen att jag drar hem hit till lägenheten igen och slötittar på tv och gosar med katterna!
Nej, duschen var det! Håret måste ju hinna självtorka innan jag ska iväg. Aufwiederzehen! (felstavat?)
Jag tror jag ska göra soppa till mig idag! Det är enkelt och bra, och jag tror minsann att Matilda har saker hemma till det också. Sen strax efter halv ett drar jag iväg till Annie för att städa i några timmar. Hoppas bara att vädret inte dummar sig. Jag ser ett antal mörka moln på himlen nu och håller tummarna för att det inte ska börja regna.
Sen när jag är klar hos Annie drar jag upp till Malin för att sedan dra till Folkets park till strax innan 18.00. Förhoppningsvis följer Sanna, Adde och Evelina med också! Vad som händer sen efter konserten vet jag inte. Antagligen att jag drar hem hit till lägenheten igen och slötittar på tv och gosar med katterna!
Nej, duschen var det! Håret måste ju hinna självtorka innan jag ska iväg. Aufwiederzehen! (felstavat?)
söndag 22 maj 2011
Jag är inte den ni vill att jag ska vara - men det är okej.
Låten Numb med Linkin Park (http://www.youtube.com/watch?v=OC4v-3etsMA&feature=related) är en låt jag försöker ha med i minnet så fort jag känner att jag är orsaken till allt dåligt som hänt mellan mig och gamla vänner. När jag börjar beskylla mig själv för saker som omöjligt kan vara mitt fel - i alla fall inte 100%.
Jag tänker på den, lyssnar på den och sjunger den när jag tänker tillbaka på vissa vänner som hela tiden försökte förändra mig till någon jag inte ville eller kunde vara. Som desperat försökte få mig att passa in i ett runt hål - när jag är fyrkantig. Jag säger inte att man inte ska försöka förändra sig till det bättre, och jag säger inte heller att jag inte försökte förändra mig till det bättre för deras skull. Men när ingenting är tillräckligt bra, och när skitsnack föder skitsnack och det blir alldeles för mycket att bära så är det inte okej längre. Inte någonstans. Och speciellt inte när jag själv inte kan komma med synpunkter på dem utan att bli ännu mer nedslagen av ord och handlingar. Nej, då bär jag med mig den här låten, väldigt tätt intill hjärtat. För jag är inte den de vill att jag ska vara - men det är okej.
I´m tired of being what you want me to be
feeling so faithless, lost under the surface
I don't know what you´re expecting of me
put under the pressure of walking in your shoes
every step that I take is another mistake to you
All I want to do is be more like me, and be less like you.
Jag tänker på den, lyssnar på den och sjunger den när jag tänker tillbaka på vissa vänner som hela tiden försökte förändra mig till någon jag inte ville eller kunde vara. Som desperat försökte få mig att passa in i ett runt hål - när jag är fyrkantig. Jag säger inte att man inte ska försöka förändra sig till det bättre, och jag säger inte heller att jag inte försökte förändra mig till det bättre för deras skull. Men när ingenting är tillräckligt bra, och när skitsnack föder skitsnack och det blir alldeles för mycket att bära så är det inte okej längre. Inte någonstans. Och speciellt inte när jag själv inte kan komma med synpunkter på dem utan att bli ännu mer nedslagen av ord och handlingar. Nej, då bär jag med mig den här låten, väldigt tätt intill hjärtat. För jag är inte den de vill att jag ska vara - men det är okej.
I´m tired of being what you want me to be
feeling so faithless, lost under the surface
I don't know what you´re expecting of me
put under the pressure of walking in your shoes
every step that I take is another mistake to you
All I want to do is be more like me, and be less like you.
En dimmig himmelsdröm
Rubriken är titeln på en väldigt bra låt ur musikalen Jesus Christ Superstar. Den svenska versionen, givetvis, Ola Salo-fan som man är! I just den låten sjunger han ingenting, men den är riktigt bra ändå!
Imorgon är det konsert vid musikskolan med estetelever som går C-kursen i sång, och jag vill så gärna dit! Jag ska bara hitta någon att dra med mig så jag slipper gå ensam. De ska sjunga musikallåtar, och de är inget jag tackar nej till att lyssna på :) Älskar musikal! Men innan jag kan sticka dit och lyssna ska jag fortsätta hjälpa Annie att städa :)
Tänkte göra lite reklam för några bloggar jag brukar följa. Bloggar som faktiskt är både roliga och intressanta att följa - inte det här typiska modebloggandet eller "dagens outfit" eller liknande - utan vanlig intressant läsning! :)
http://boelbitar.blogg.se/ - Helt klart den roligaste bloggen jag läst någonsin! Jag läste ett inlägg förut av en ren slump, och efter det var jag fast. Sitter varje dag och väntar på ett nytt inlägg, och har läst alla gamla under tiden :P Vill ni ha ett gott skratt, en bra start på dagen eller ett bra avslut på kvällen så rekommenderar jag den starkt!
http://absolutvanilla.blogg.se/index.html - Lite i stil med Boelbitar, men inte riktigt i samma klass. Men fortfarande rolig och ett bra ställe att göra av med en minut eller fler!
http://jennaanderberg.blogg.se/ - En blogg som gett mig väldigt mycket tröst i många situationer. En tjej som bloggar om livet efter att hennes pojkvän tog livet av sig. Om livet innan, och om hur hon klarar av livet efteråt med allt vad det innebär. En väldigt ärlig blogg som verkligen speglar hur det är att bli lämnad kvar. Rekommenderas starkt!
http://yjulia.blogg.se/ - Vardaglig blogg om det "vanliga" livet, med inslag av illustrationer, fina teckningar och fina foton med bra texter till!
http://escapeana.se/ - Tror den är nedlagd den här bloggen, men den är helt klart värd att läsa ändå, de inlägg som finns. Handlar om ett gäng tjejers kamp mot anorexian, en kamp de går igenom och stöttar varandra igenom. Riktigt stark blogg.
Imorgon är det konsert vid musikskolan med estetelever som går C-kursen i sång, och jag vill så gärna dit! Jag ska bara hitta någon att dra med mig så jag slipper gå ensam. De ska sjunga musikallåtar, och de är inget jag tackar nej till att lyssna på :) Älskar musikal! Men innan jag kan sticka dit och lyssna ska jag fortsätta hjälpa Annie att städa :)
Tänkte göra lite reklam för några bloggar jag brukar följa. Bloggar som faktiskt är både roliga och intressanta att följa - inte det här typiska modebloggandet eller "dagens outfit" eller liknande - utan vanlig intressant läsning! :)
http://boelbitar.blogg.se/ - Helt klart den roligaste bloggen jag läst någonsin! Jag läste ett inlägg förut av en ren slump, och efter det var jag fast. Sitter varje dag och väntar på ett nytt inlägg, och har läst alla gamla under tiden :P Vill ni ha ett gott skratt, en bra start på dagen eller ett bra avslut på kvällen så rekommenderar jag den starkt!
http://absolutvanilla.blogg.se/index.html - Lite i stil med Boelbitar, men inte riktigt i samma klass. Men fortfarande rolig och ett bra ställe att göra av med en minut eller fler!
http://jennaanderberg.blogg.se/ - En blogg som gett mig väldigt mycket tröst i många situationer. En tjej som bloggar om livet efter att hennes pojkvän tog livet av sig. Om livet innan, och om hur hon klarar av livet efteråt med allt vad det innebär. En väldigt ärlig blogg som verkligen speglar hur det är att bli lämnad kvar. Rekommenderas starkt!
http://yjulia.blogg.se/ - Vardaglig blogg om det "vanliga" livet, med inslag av illustrationer, fina teckningar och fina foton med bra texter till!
http://escapeana.se/ - Tror den är nedlagd den här bloggen, men den är helt klart värd att läsa ändå, de inlägg som finns. Handlar om ett gäng tjejers kamp mot anorexian, en kamp de går igenom och stöttar varandra igenom. Riktigt stark blogg.
torsdag 19 maj 2011
Råd för anhöriga till sörjande
- Respektera den sörjandes känslor precis så som de är.
- Hör av dig, den sörjande orkar inte.
- Håll tyst och lyssna, trösta med närvaro och inte i ord.
- Fysisk kontakt, krama om eller ge en klapp på axeln.
- Se till att den sörjande äter och dricker.
- Bryt inga löften - man är sviken redan
- Erbjud dig att delta i aktivitet, typ promenad.
- Tappa inte kontakten, när allt lugnat sig.
- Uppmuntra att träffa andra i samma situation
- Håll ut - sorg tar tid.
onsdag 18 maj 2011
Vårruset!
Jag var iväg igår till Västerås tillsammans med Matilda, Connie, Miranda, Ida, Frida och mamma för att gå/springa vårruset! Lika underbart trevligt som alltid, speciellt när man har ett härligt gäng med sig :)
Jag gick i rask takt tillsammans med mamma hela banan, 5km, och vi kom in på 54min. Jag hade egentligen velat jogga, men eftersom jag hade huvudvärk som inte ville ge sig så kände jag inte för att anstränga mig så den blev ännu värre. Men nästa år, då ska jag springa! Och en bra tid ska jag minsann få också har jag bestämt ;)
Idag har jag varit hemma hos Annie och hjälpt henne att städa. Var där från strax innan 13.00 till ungefär halv 5. Tycker det är jättekul att hjälpa henne, för vi pratar väldigt mycket, skojar, skrattar och pratar minnen. Och sen har hon så otroligt fina saker! Och till varje sak finns en historia som jag mer än gärna lyssnar på :) Avslutade sedan dagen med att gå en promenad med mamma igen - måste ju komma i form! :P
Jag gick i rask takt tillsammans med mamma hela banan, 5km, och vi kom in på 54min. Jag hade egentligen velat jogga, men eftersom jag hade huvudvärk som inte ville ge sig så kände jag inte för att anstränga mig så den blev ännu värre. Men nästa år, då ska jag springa! Och en bra tid ska jag minsann få också har jag bestämt ;)
Idag har jag varit hemma hos Annie och hjälpt henne att städa. Var där från strax innan 13.00 till ungefär halv 5. Tycker det är jättekul att hjälpa henne, för vi pratar väldigt mycket, skojar, skrattar och pratar minnen. Och sen har hon så otroligt fina saker! Och till varje sak finns en historia som jag mer än gärna lyssnar på :) Avslutade sedan dagen med att gå en promenad med mamma igen - måste ju komma i form! :P
tisdag 17 maj 2011
Get up and go
Jag har ett möte idag, klockan 13.00. Med en psykolog jag bara ska träffa några få gånger till nu, sen vet jag inte vart jag ska ta vägen. Vi arbetar med att försöka hantera negativa tankar, stress och med att försöka förstå hur känslor, beteenden och tankar uppkommer. Det är bra, det är väldigt bra. Men jag vet ju så väl vad jag behöver prata om, egentligen. Det ligger och gnager i mig hela tiden, och det är något jag inte kan, eller vågar, bearbeta på egen hand. Så idag ska jag försöka trotsa mig själv och fråga min psykolog vad jag ska göra om jag, efter att vi haft vårt sista möte, känner att jag fortfarande behöver hjälp med något. Förhoppningsvis kan jag fortsätta gå hos henne, för jag är så trött på att bygga upp förtroenden som ändå bara varar i några få månader.
Jag hittade ett brev jag skrev till Kaiden. Han är den jag måste bearbeta, vilket ni antagligen kommer förstå i brevet. Det är ett av få brev till honom som jag vågar visa upp.
"Jag kommer knappt ihåg hur det var att veta att du fanns där på andra sidan skärmen om jag behövde dig. Jag minns knappt hur det kändes, bara att det gav mig en sån trygghet ingen annan lyckades ge mig. Men jag minns ändå hur du alltid fick mig på fötter. Hur dina ord var min lyckta längs den mörka stigen, hur din vänskap var nätet som fångade upp mig när jag föll för fort, och hur din kärlek var det som fick mig att våga hoppas på en bättre morgondag. Jag kan inte minnas din röst, för jag fick aldrig höra den tala till mig. Jag fick bara höra dig sjunga, men det var bra nog för mig. Din sångröst stillade mitt inre när det stormade och när jag inte visste vilken väg jag skulle ta så var det den närheten till dig som gjorde att jag ändå hittade rätt tillslut. Åh, älskade storebror, om jag bara kunde få dig att förstå. Om jag bara kunde få dig att minnas den där tiden du fanns här. Såg du inte hur hel jag var med dig? Hörde du inte hur mitt hjärta envist fortsatte att slå för din skull? Kände du inte att det var dina händer som höll ihop mig? Varför lät du ångesten och demonerna göra dig så öppen för det beslut du tog? Vi skulle ju slåss tillsammans, vi skulle slå ihjäl alla monster du och jag. Du fick mig att lova flera gånger om att inte ge upp. Att inte ge upp mig själv, och att inte ge upp dig. Att inte ge upp oss och det liv vi kanske skulle kunna skymta i fjärran någon morgondag långt härifrån. Men hur långt bort den morgonen än skulle vara så skulle vi ta oss dit tillsammans. Du lovade att hålla min hand, varför släppte du den för att greppa dödens istället? Frågorna är så många, svaren så få. Världen är så stor, och jag så liten. Jag sitter varje kväll och ber om att du ska komma hem till mig igen. Jag ligger i sängen och gråter ur mig hela mitt hjärta gång på gång, men det finns ingen storebror på andra sidan skärmen eller mobilen som tröstar. Jag skriker med ansiktet tryckt emot kudden tills jag inte har nå syre kvar, men ingen Kaiden finns för att lugna mig. Du sa att du alltid skulle finnas vid min sida, men varför är du då så långt bort? Varför känns du så avlägsen om du alltid skulle finnas precis här? Varför är du död när du sa att vi skulle kämpa tillsammans?"
Jag hittade ett brev jag skrev till Kaiden. Han är den jag måste bearbeta, vilket ni antagligen kommer förstå i brevet. Det är ett av få brev till honom som jag vågar visa upp.
"Jag kommer knappt ihåg hur det var att veta att du fanns där på andra sidan skärmen om jag behövde dig. Jag minns knappt hur det kändes, bara att det gav mig en sån trygghet ingen annan lyckades ge mig. Men jag minns ändå hur du alltid fick mig på fötter. Hur dina ord var min lyckta längs den mörka stigen, hur din vänskap var nätet som fångade upp mig när jag föll för fort, och hur din kärlek var det som fick mig att våga hoppas på en bättre morgondag. Jag kan inte minnas din röst, för jag fick aldrig höra den tala till mig. Jag fick bara höra dig sjunga, men det var bra nog för mig. Din sångröst stillade mitt inre när det stormade och när jag inte visste vilken väg jag skulle ta så var det den närheten till dig som gjorde att jag ändå hittade rätt tillslut. Åh, älskade storebror, om jag bara kunde få dig att förstå. Om jag bara kunde få dig att minnas den där tiden du fanns här. Såg du inte hur hel jag var med dig? Hörde du inte hur mitt hjärta envist fortsatte att slå för din skull? Kände du inte att det var dina händer som höll ihop mig? Varför lät du ångesten och demonerna göra dig så öppen för det beslut du tog? Vi skulle ju slåss tillsammans, vi skulle slå ihjäl alla monster du och jag. Du fick mig att lova flera gånger om att inte ge upp. Att inte ge upp mig själv, och att inte ge upp dig. Att inte ge upp oss och det liv vi kanske skulle kunna skymta i fjärran någon morgondag långt härifrån. Men hur långt bort den morgonen än skulle vara så skulle vi ta oss dit tillsammans. Du lovade att hålla min hand, varför släppte du den för att greppa dödens istället? Frågorna är så många, svaren så få. Världen är så stor, och jag så liten. Jag sitter varje kväll och ber om att du ska komma hem till mig igen. Jag ligger i sängen och gråter ur mig hela mitt hjärta gång på gång, men det finns ingen storebror på andra sidan skärmen eller mobilen som tröstar. Jag skriker med ansiktet tryckt emot kudden tills jag inte har nå syre kvar, men ingen Kaiden finns för att lugna mig. Du sa att du alltid skulle finnas vid min sida, men varför är du då så långt bort? Varför känns du så avlägsen om du alltid skulle finnas precis här? Varför är du död när du sa att vi skulle kämpa tillsammans?"
måndag 16 maj 2011
Run, run, you'll never make it!
Rubriken är en av många roliga citat ur Jonas Gardells film "Livet". För er som inte sett den verkar inte rubriken så rolig - så se till att se den så ni kan skratta lite ni med! ;)
Har slötittat på Pirates of the Carribean (stavning?) nu efter att Malin gått och lagt sig. Känner nu att det är dags att sova för mig också om jag ska vara människa överhuvudtaget imorgon. Jag måste ju vara i form till vårruset på kvällen! Ska bli roligt, som vanligt! Härligt gäng har vi :)
Sen måste jag även vara tillräckligt vaken för att inte somna på ett möte jag har. Vore inte så bra direkt. Så nu säger jag godnatt och hoppas att ni har en bra kväll och får sova gott!
Har slötittat på Pirates of the Carribean (stavning?) nu efter att Malin gått och lagt sig. Känner nu att det är dags att sova för mig också om jag ska vara människa överhuvudtaget imorgon. Jag måste ju vara i form till vårruset på kvällen! Ska bli roligt, som vanligt! Härligt gäng har vi :)
Sen måste jag även vara tillräckligt vaken för att inte somna på ett möte jag har. Vore inte så bra direkt. Så nu säger jag godnatt och hoppas att ni har en bra kväll och får sova gott!
Take the shackles of my feet so I can dance!
Sitter just nu, fortfarande i pyjamas och väntar på att en video på Gloria ska laddas upp på facebook. Hon är så söt när hon sticker iväg och apporterar armband man kastar till henne. Så nu sitter jag här och sjunger till låten Shackles och ska snart byta om och göra mig i ordning.
Jag hade velat gå ut och fotografera idag, men vädret verkar inte vilja samarbeta alls, och jag vill inte så gärna blöta ner min kamera. Synd att det ska vara dåligt väder när jag väl har tid Och lust att dra med mig kameran och låta fantasin skena iväg med mig. Men det får väl bli någon annan dag då. Ska vara kattvakt till Matildas katter om nån vecka, så jag får väl passa på då helt enkelt! :)
Känner nu att jag måste sjunga till He reigns också innan det är dags att göra sig i ordning. Känns bra detta ;)
På återseende!
ACM Gospel Choir – Shackles
ACM Gospel Choir – He Reigns
Jag hade velat gå ut och fotografera idag, men vädret verkar inte vilja samarbeta alls, och jag vill inte så gärna blöta ner min kamera. Synd att det ska vara dåligt väder när jag väl har tid Och lust att dra med mig kameran och låta fantasin skena iväg med mig. Men det får väl bli någon annan dag då. Ska vara kattvakt till Matildas katter om nån vecka, så jag får väl passa på då helt enkelt! :)
Känner nu att jag måste sjunga till He reigns också innan det är dags att göra sig i ordning. Känns bra detta ;)
På återseende!
ACM Gospel Choir – Shackles
ACM Gospel Choir – He Reigns
söndag 15 maj 2011
Ps. I love you
Tänkte tipsa om en sjukt bra film som heter Ps. I love you. Det finns väldigt få filmer jag skulle kunna se om och om igen, men den här filmen är en av få. Jag känner igen mig i många repliker och sekvenser i den, och första gången jag såg den satt jag och grät för mig själv av och till för att den var så träffsäker. Ge den en chans!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)