Delkurs 2

Har nu inlett delkurs 2 i sociologi. Tentan blev klar och inlämnad i tid, och jag svarade på allt som skulle svaras på - sen får vi se när den blivit bedömd hur bra det gick egentligen. Men nu är vi inne i delkurs 2 som är riktigt intressant! Tyvärr har jag totalt fullt i mitt huvud med allt möjligt annat som inte riktigt går att trycka bort, så det är väldigt svårt med koncentrationen och motivationen just nu. Men det är bara att bita ihop och göra sitt bästa, för mer än så kan jag inte göra. Ska skriva ihop en sida på ett eget arbete till onsdag, samtidigt som jag ska jobba med en ny grupp o klassen inför ett seminarium som även det är på onsdag. Ganska mastig uppgift, men jag hoppas det går bra även om mina tankar är någon helt annanstans.


Jag ska plugga så mycket jag orkar idag, sen ska jag bära ner lite skit i förrådet (som jag äntligen kan använda!) och städa undan lite, för imorgon får jag förhoppningsvis besök av världens bästa Adde - och då vill jag helst inte visa upp ett bombnedslag.

Uh, jag längtar redan till nästa helg. Jag och stress går inte riktigt ihop just nu. *Biter ihop som bara den*

Tenta

Länge sen jag skrev känns det som, men sidan har krånglat för mig i några dagar.

Sitter nu för tiden med första tentan på kursen. Galet va komplicerat det är! Men det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Försöka låtsas som att man fattar allt ;) Det känns som att jag kommer sitta uppe en bra stund inatt och skriva lite, sen blir det upp tidigt imorgon för att göra klart allt för på fredag ska det lämnas in - och efterosm jag har en bit att åka har jag egentligen inte tid alls på fredag att göra klart något (tentan ska lämnas in 16.00). Jag ska försöka få hit min kära kompis Adde på fredag också, för nu var det länge sen jag träffade honom igen! Sen någon gång i helgen ska jag kanske glo film tillsammans med en av mina grannar :) Känns helt underbart att ha fått en sån bra kontakt med honom, han är riktigt trevlig :) Det gillas, för man känner sig så ensam här annars xD

Men nu ska jag skriva lite på tentan igen - om sådana där saker jag egentligen inte förstår något av. Men bättre att skriva en massa rappakalja ikväll och gå igenom det imorgon igen, än att börja från scratch imorgon bitti. Lyssnar lite på mina nya beroendelåtar under tiden!

*vink vink*

Kändes som att det behövdes en uppdatering här, även om den inte kommer bli direkt lång, eftersom jag snart ska göra mig klar för avgång till bussen.

Var ju hos mina päron över förra helgen. Var där fredag kväll - tisdag "kväll". Det var underbart och välbehövligt att komma iväg, det kunde faktiskt inte kommit lägligare. Det var skönt att umgås med familjen och människor jag känner och som känner mig sen länge. Självklart saknade jag folket här hemma och hela Borensberg, men det var i alla fall välbehövligt att få lite sällskap 24/7 av människor. Orsaken till detta kan jag kanske berätta om någon annan gång - we´ll see.

Idag ska jag iväg till universitetet med Sofie för att gå på en intervju till en kurs där vi ska lära oss att våga prata inför grupp. Visst, jag kan prata inför andra, men känns som att man alltid kan lära sig något nytt! Så det ska vi göra idag, för att sedan sätta oss ner tillsammans och plugga. Känns bra att äntligen plugga MED någon, haha! Man kan bli galen av att sitta med sociologi själv kan jag ju säga er! Så det blir att släpa med sig precis alla böcker och alla papper och block och ge järnet - på fredag ska vi börja med hemtentan och har en vecka på oss, så det är bäst att förbereda sig bäst man kan.

Annars då? Hade en nattgäst här häromdagen för första gången, då Emilia fick sova över för att stackarn haft otur med vägglöss i sin lägenhet. Kändes inte rätt att hon skulle behöva sova bland krypen, så jag erbjöd henne bäddsoffan :) Jättetrevligt sällskap och MYCKET skratt innan vi tillslut somnade vid halv 3. Även det välbehövligt!

Trivs fortfarande sjukt bra här, och kan verkligen inte se mig själv bo någon annanstans. Det känns som att det är här jag hör hemma. Och jag säger det ofta, men det kan inte sägas tillräckligt många gånger; Jag älskar mina grannar! (okej, inte så "brutalt" kanske, but you know what I mean!) Inte många gånger man flyttar in i ett hus där man får bra kontakt med två av grannarna den första månaden man bor här :) Awesome är vad det är!

Nej, nu har jag inte tid med er längre! ;) Ciao! Skriv gärna en kommentar om vad ni vill att jag ska skriva om på bloggen, för jag har lite av en bloggtorka! Haha :P

Hemåt till Köping!

Ännu en vecka har gått, med tre föreläsningar, grupparbete och till sist seminariet som vi hade idag. Det gick bra, även om det kändes som att texten jag skulle läsa ifrån aldrig tog slut! Haha, men det gick bra ändå som sagt :)

Nu håller jag på och städar undan lite i lägenheten och inväntar samtal från Malin som säger att de åker hitåt, för då ska jag börja packa! Ska nämligen hem till mor och far över helgen och bara ta det lugnt (böcker och sådär följer ju med ändå, men det blir ändå att ta det lugnt!). Felix får följa med också, så kan han få vara ute lite där och njuta av friska luften, med tanke på att enda friska luften han hunnit få här är den som kommer in genom fönsterna. Kommer nog bli väldigt nice, speciellt med tanke på att jag kommer kunna träffa hela min familj på samma gång då - det händer inte överdrivet ofta nu för tiden! Ska även bli härligt att träffa församlingen på söndag :)

Sen har jag ingen lektion förrän på onsdag, vilket är rätt skönt, för då hinner man sätta sig in i den nya litteraturen lite bättre. Men nu: Städa!

Husbyflöjs marknad!

Marknad igår! Fick hit Linda, Theres och Jakob som sällskap - mycket trevligt! Vi tappade dock bort varandra under dagens gång, så det slutade med att jag gick med Linda, och de andra två virrade runt någon annanstans ;) Vi hittade mycket som vi stannade och kollade på - speciellt smycken och väskor! Hittade ett halsband som jag letat efter länge, och även en större väska som jag nu kan använda till universitetet! Sammanlagt kostade det något på 135:-, så det var helt klart värt det :) När vi sedan vandrat klart hittade vi på Tessan och Jakob, och vi stack upp en liten sväng till lägenheten. Sen var det dags för dom att åka hemåt.

På kvällen runt 22.00 började ungdomar dra ihop sig på andra sidan gatan, utanför Handelsbanken. De kanske var ett tiotal, men de lät som 30st. Jag är glad över att det ändå inte låter så mycket in i lägenheten, även om jag i stort sätt kunde urskilja vad de sa. Men det hade mest med att göra att alla skrek det de ville ha sagt, istället för att prata normalt ;) Kunde i alla fall somna tillslut när de försvunnit runt 23.30 och fick sen sova relativt ostört till 09.30.

Idag ska jag försöka få undan lite disk och så, samt läsa om Durkheim inför morgondagens föreläsning som ska handla just om Durkheim. Ska även försöka hitta någon som möjligtvis vill vara kattvakt till min lilla sötnos nästa helg.

Helg!

Seminariet gick bra igår! Var sjukt nervös, eftersom det var muntligt (ha aldrig tyckt om att stå och prata inför andra), men jag peppade mig själv inombords hela tiden fram till dess att det var min tur att prata. Så det gick helt smärtfritt! Jag har lite bestämt mig för att peppa mig själv varje gång jag blir nervös istället för att stressa upp mig själv nu när jag börjat den här kursen, för jag vill att jag en dag ska kunna ställa mig upp och prata inför andra utan några större problem. Öva öva öva! :) (Och för er som möjligtvis undrar så bestämde vi oss för att prata om homosexualitet som ett socialt fenomen. Vi skulle se detta fenomen ur ett aktörs-handlingsperspektiv och ett strukturperspektiv samt ta upp vad som osynliggörs i de olika perspektiven. Vi skulle komma fram till om fenomenet utgjorde ett socialt problem och sedan komma på en avslutande diskussionsfråga som klassen kunde fortsätta diskutera när vi var klara. Vår fråga var om de trodde att homosexualitet någonsin skulle kunna bli Helt accepterat i samhället).
Jag måste även säga att jag trivs hur bra som helst i skolan, i klassen och i Borensberg! Det gör inget att jag får lov att åka massa buss varje dag och kanske gå upp tidigt även om jag börjar relativt sent - för jag skulle nog för tillfället inte välja att bo någon annanstans än just här, jag känner mig så otroligt hemma här, trots att jag inte direkt känner någon. Men det är liksom hela området, atmosfären,  människorna, hur jag har nära till det jag behöver - helt underbart är det!
Och kursen jag går verkar väldigt intressant, den verkar passa mig! Det är lite svårt såhär i början att komma in i allt och förstå alla nya begrepp och sådär, men det går bra ändå med toppenlärare och en bra klass. Jag har redan fått bra kontakt med några i klassen, vilket känns kanon när det ändå bara gått en vecka. I love this!

Nu är det i alla fall helg, och det är helt underbart! Ska ner på marknad senare och kolla efter en bra plugg-väska, eftersom att jag hittills har använt en mindre väska och en plastpåse. Inte så lyckat, och inte speciellt kul att släpa runt på, haha! Sen får vi väl se hur livat det är ikväll/natt, om jag får någon sömn alls ;) Haha jodå, det ska jag nog få - ska glo film ikväll så jag somnar kanske till den annars ;)

Föreläsning och grupparbete (och allt därimellan)

Jag var på min första föreläsning i tisdags! Och det märktes så väl att det var den första, för herregud vad svårt det var att hinna anteckna den första timmen (föreläsningen var på 2 timmar)! Men det gick bra ändå, även om det även var lite svårt att hänga med i alla nya begrepp och nya ord hit och dit. Men det kanske inte var så konstigt ;)
Jag skrev rent mina anteckningar direkt när jag kom hem, och sedan satte jag mig och började skumma igenom en av böckerna jag hämtat ut på posten när jag kommit hem. Astjock bok med massa text i. Jag kände runt 15.00 att ingenting fastnade alls, så jag testade att sticka ner till bibblan och sätta mig där. Satt där i ca. 2 timmar och läste en massa om en hel drös historiska människor som har sysslat med sociologi, kommit fram till en massa saker inom sociologin och ja...helt enkelt en massa namn. Kände dock sen på kvällen att hjärnan inte var med alls, för då började jag glömma bort även det som jag kunnat bra innan, som de olika perspektiven och så. Så jag la ner böckerna, kollade på en halv film och gick sedan och la mig.

Igår började vi med vårt grupparbete. Jag jobbar tillsammans med fyra andra tjejer, och det är ett riktigt bra och trevligt gäng! Vi spånade en massa idéer typ den första timmen - vi skulle försöka komma på ett socialt fenomen. Efter mycket om och men bestämde vi oss för ett, och började svara på de frågor som ska vara med på seminariet på fredag. Vi delade upp uppgifterna, där jag fick ta hand om aktörs-handlingsperspektivet, och sedan bestämde vi att vi ska ses 11.30 utanför D-huset på fredag, så vi hinner sammanställa lite innan seminariet börjar 15.00.

Idag blir det alltså en pluggdag! Skönt dock att inte behöva åka iväg enda till skolan, utan att jag kan göra det hemma. Ska även tvätta och försöka hinna iväg och handla lite. Jag behöver ha hem kattsand till min fluffkatt, och sen nå mer frukost. Så tvätt och handling kör jag som pauser när jag behöver en paus från allt skrivande/pluggande - så det blir awesome! :)

På lördag är det marknad här! DÅ ska jag leta efter en bra väska!!

Första dagen i skolan

Jag måste medge att det kändes lite konstigt igår kväll när jag gick och la mig att veta att jag skulle till skolan idag. Jag har ju inte pluggat sen 2009. Men när jag vaknade kändes allt så otroligt rätt! Det är nu mitt nya liv ska börja tänkte jag och plockade i ordning allt jag skulle ha med mig. Gick upp 06.15 gjorde jag också, precis som på gamla goda tiden ;) Bara att nu skulle jag börja kursen klockan  tio (10.15), men eftersom det tar 40-45min att åka härifrån till universitetet, plus tiden mellan bytet av buss vid resecentrum, så kände jag att jag ville ha tid på mig. Plus att jag inte riktigt visste vart jag skulle när jag var framme.

07.45 skulle bussen här ute komma, men den var ca. 5min sen. Men det gjorde inget, för jag hade tagit bra marginal inför bussbytet, så jag behövde inte oroa mig över detta. Lyssnade på musik på vägen och mådde allmänt bra!
Vid resecentrum väntade jag i kanske 15-20min tills nästa buss kom, och jag åkte iväg till universitetet och gick av vid rätt ställe. Följde strömmen och hittade tillslut på D-huset! Gick in och virrade runt ett tag innan jag bestämde mig för att fråga om vägen till rätt sal. En trevlig kvinna hjälpte mig till rätta, och där utanför salen hittade jag en trevlig tjej som jag började prata med. Fler och fler dök upp och hälsade och pratade, och det verkar som om det kommer bli ett trevligt halvår detta!
Introduktionen gick hyffsat fort, så jag kom med en buss hem som gick vid 12 ungefär. Satt sedan i 25min vid resecentrum och väntade på min buss hem. När jag kommit hem postade jag ett brev till CSN, och sen gick jag in till lilla Felix som som vanligt saknat mig när jag varit borta <3

Imorgon är det dags för min första föreläsning. Jag har läst en del i boken som föreläsningen ska "handla om", och tänkte läsa resten imorgon på bussen härifrån till resecentrum. Det är ju ändå 30min ;) Nu ska jag däremot kolla busstider för morgondagen. Jag börjar vid åtta, så det blir upp tidigt!

Snart dags!

Det är snart måndag! Förstår ni hur lustigt det känns eller? Enormt förväntansfull är jag, och tror att det kommer bli kanon! Lite samma känsla som när jag började gymnasiet, och jag tror att det här kommer toppa det faktiskt.

Det är dessutom helt underbart att ha en egen ekonomi som man får ha koll på själv. Att ha det ansvaret och känna att man klarar av det, det är helt fantastiskt! Att ha en egen lägenhet med egna möbler och egna grejer, där jag kan välja helt fritt om jag vill öppna dörren om någon ringer på eller inte - det är frihet ska ni veta! Åh vad jag älskar detta, och att ha min älskade katt här gör ju inte saken värre direkt <3

Jag känner även att det var ett bra beslut av mig att inte plugga eller skaffa något större jobb två år efter gymnasiet. Jag hade aldrig klarat av det i det tillstånd jag befann mig i då, det hade blivit för mycket. Så även om jag fick höra gång på gång att jag borde göra något med mitt liv istället för att bara sitta hemma, så är jag glad över att jag tog den tid jag behövde bara för att sitta och samla ihop mig igen. När man mår dåligt ska man lyssna till sitt inre och inte stressa fram med saker bara för att det är meningen, eller för att komma undan känslorna. Jag väntade, det tog två år, men jag mår så mycket bättre nu än jag skulle gjort då om jag satt mig själv i en främmande stad, med nya intryck och stress som bara den. Det hade aldrig fungerat.

Har varit och handlat lite idag. Jag köpte mjöl för att kunna ha till matlagning, och sen köpte jag ingredienser till chokladbollar, så jag kan göra det om jag får ett sockersug. Helt perfekt, och det var inte direkt dyrt heller! Köpte små förpackningar med tanke på att jag inte gör av med så mycket ;) Och imorgon ska jag få köpa en av böckerna jag behöver till kursen, och på måndag kommer förhoppningsvis resten, om det inte hinner komma idag.

TV-mysteriet

Jag har ju, som sagt, inte fått igång kanalerna på TVn. Inte ens när Hasse var här och hjälpte mig gick det. Men enligt hyresvärden ska det gå att få in basutbudet med enbart antennsladd - och det har jag en, men det funkar ändå inte. Så nu väntar jag på att han ska ringa på dörren och försöka lösa mysteriet, trots att jag är sjukt tveksam till att han kommer lyckas. Om han inte lyckas ska jag dra ner till min kära butik här nere och se om det finns några billiga filmer att köpa, för något måste jag ha att sysselsätta mig med, annars blir jag tokig!

Jag ska även fixa månadskort till mitt busskort så att jag kan dra iväg en vända till Linköping och gå runt lite, samt åka iväg en sväng till universitetet för att kolla in området och se till att jag vet vart jag ska på måndag. Känns så lustigt att jag ska börja plugga igen, och på måndag redan! Känns både läskigt och roligt :) Precis som det ska alltså! Väntar bara på att min litteratur ska dyka upp så jag kan börja dyka ner med huvudet i den och dra in lite ny kunskap.

På söndag kommer Malin och en som heter Andreas hit, vilket ska bli skoj! Har varit ensam så många dagar nu, så lite sällskap kommer sitta finfint! De ska även få ta med sig lite grejer som blev kvar hemma när vi packade flyttlasset, så på söndag kommer jag ha fler filmer (YEEES!) bland annat ;) Men det är låång tid kvar tills dess, så under tiden får jag roa mig på annat sätt. Hoppas jag snart kan fixa månadskortet så jag kan åka iväg någonstans!

Det här med TV

Visst är det bra att kunna klara sig utan tv. Det är nog till och med nyttigt att känna att man klarar sig utan det. Men är man ensam i en stad, vaknar tidigt på morgonen och lägger sig sent på kvällen så är det mycket trevligare att ha lite människoröster runt sig. Sedan är det ju inte fy och skam att äta frukost framför något roligt program, eller att söva sig till något annat. Bara för att få stopp på tankeverksamheten, som jag upptäckt blir ännu större och drygare när man inte har röster omkring sig. Musik funkar givetvis, men det sätter ju även det igång alla tankar och känslor. Plus att det blir mycket roligare att ha en tv som fungerar!

Idag har jag tänkt att jag ska till andra mataffären (som även den ligger jättenära mig, höhö) och handla lite frysvaror som jag kan lagra i mitt kära frysskåp. Känner att det är lika bra att handla det mesta som kommer behövas redan nu, så kan jag förhoppningsvis lägga undan lite pengar från CSN nästa månad.

Sen, kära läsare, vill jag gärna ha förslag på alternativt godis! Sånt där som inte kostar massor, men som ändå dämpar godissuget, och som man kan ta till som mellanmål typ. Jag har redan kommit fram till frukt, så det behöver ni inte nämna :P Nötter känns för dyrt. Så, något mer förslag? För det känns som att jag kommer få fruktmage annars ;)

I Borensberg bor en Sandra!

Flyttade ÄNTLIGEN hit i förrgår, men har inte riktigt orkat sätta mig ner och skriva om det, haha! Kenny körde och mamma följde med, och när vi kommit fram dök Adde upp med bussen för att hjälpa oss att lassa ur :) Väldigt snällt tyckte jag, sen var det riktigt kul att träffa honom igen!

Vägen hit var typ..det enklaste som existerar. Tar man bara vägen förbi Örebro så är det riktigt enkelt att hitta! Typ...följ väg 51 tills du kommer till en skylt där det står Borensberg. Sväng vid den skylten, åk vidare och du är framme. Typ ;) Asenkelt!

Idag har jag packat upp en hel del, så det mesta i köksskåpen är upppackat (säger inte så mycket när jag bara har två köksskåp, men ändå!). Försöker få allt att vara så smidigt som möjligt med tanke på den lilla ytan jag har just för köksgrejer, men jag tror det kommer fungera bra när jag väl fått ordning ordentligt!
Felix trivs också väldigt bra verkar det som. Han sover hos mig hela nätterna (förutom första) och ger inga tecken på att vantrivas eller vara uttråkad. Han leker, är vild och allmänt söt - precis som han brukar vara :) Ska bara få undan alla lådor och så så att han kan få vara vild på riktigt snart ;)

Just nu inväntar jag min morbror som kommer med ett frysskåp. Sen ska jag dra mig utåt en vända. Jag tänkte gå runt lite i området igår, men det spöregnade så jag gick bara till affären och sen var jag inne hela dagen. Men idag ska jag ut! :)

Bloggtorka!

Det har hänt en hel del sen sist jag skrev, jag har bara inte orkat uppdatera bloggen på sista tiden för att det varit så mycket överallt. Har jobbat klart i Västerås nu i alla fall, och sista veckan gick riktigt snabbt! Lite drygt när det regnade på onsdagen bara, men vi fick tillåtelse att sluta vid lunch så det var ju schysst :)
Men åter till förra helgen! Var ju till Linköping för att kolla lägenhet, så jag och mamma åkte hem till Heidi på fredagen (tog ledigt från jobbet). Men jag kunde inte riktigt hålla mig där på kvällen, så vi åkte en vända till Borensberg bara för att kolla in stället. Jag kan ju säga att jag blev förälskad DIREKT. Gick och trodde att jag hamnat i någon form av paradis ;) Tänkte hela tiden att "hoppas jag får lägenheten imorgon så jag får bo här!" Och gissa vad som hände på lördagen då när jag var där och kollade på lägenheten? Jo, jag fick den! Fanns i stort sätt bara ett minus i lägenheten enligt mig, och det var att det inte fanns någon ordentlig frys. Annars var det helt perfekt, mitt i centrum! Busshållplatserna precis utanför, och en Ica-affär högst 50m från porten. Sen en annan bra mataffär en bit längre bort - men helt klart gångavstånd! Hela stället är jättecharmigt, och det tar inte lång tid alls att ta sig till Linköping. Awesome!
Sedan har allt löst sig otroligt bra. Fick ta över ett litet frysskåp av min morbror, samt en micro. Hittade även en bäddsoffa på Unga Liv i Köping och köpte en skrivare för 500:-. Allt rullar på, och på måndag flyttar jag! Så jag har fullt upp med att flyttpacka nu. Ååh, förväntansfull AB!

Och jobbet i Västerås, åh vad jag har vuxit av det! Känner verkligen att de har förtroende för mig att jag gör det jag ska och gör det bra. Att de kan lita på mig och att de ger mig uppgifter jag inte trodde jag skulle klara av förr. Men de har fått mig att växa enormt. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka nästa sommar :)

Lite uppdatering, nu ska jag göra mat!

Tjenamors!

Länge sen jag skrev något här! Jag jobbar på i Västerås och rensar massa ogräs. Går upp 05.00, åker härifrån 06.20 och börjar jobba 07.00 och slutar 16.00, och är hemma ca. 16.30. Är totaldöd hela tiden kan jag ju säga, men det får gå! Får tänka att jag får pengar så går det an ;) Det är dock sjukt varmt ute just de här dagarna, och det är inte riktigt okej..

Ska åka och kolla på lägenhet på lördag! Längtar som bara den!

Annars? Jag är slutkörd och jättetrött och orkar faktiskt inte skriva mer :D

Tyst minut

Det som hänt i Norge är totalt ofattbart. Det är som att jag bara vill stänga av precis allt, lägga mig i sängen och sova, och vakna upp imorgon och inse att det bara är en dröm. Men nej, det har hänt, och det är inget att göra ogjort, och det gör så ont i hela mig att något sånt här kan hända. Jag förstår inte hur någon(några?) kan vara så hjärtlös. Jag förstår inte. Jag och mamma stannade upp i en tyst minut 12.00 idag inne på Cubus. Bara några få kunder pratade, och musik hördes enbart från resturangen utanför. Annars var det tyst. En tyst minut för de omkomna i Oslo och på Utöya. En tyst minut för de omkomnas anhöriga. En tyst minut för att verkligen försöka förstå vad det är som hänt egentligen. det gjorde ont i hjärtat på mig under hela den minuten, och långt därefter. Livet måste såklart fortsätta, jag vet inte om att jag känner någon som omkommit eller liknande - men samtidigt lider jag så otroligt med de som blivit utsatta. Ofattbart är vad det är. Jag kan bara hoppas att alla som lider nu finner styrkan att fortsätta gå, och att han(dom?) som gjort detta hemska vaknar upp och inser vad han gjort. Att han(dom?) ångrar sig. Det kanske inte skulle vara någon tröst för de som lider nu, men jag hoppas ändå han(dom?) inser att de han gjort inte var rätt. Allt för att han(dom?) inte ska göra om det, eller göra något liknande.

Jag har åkt bil hur mycket som helst de senaste dagarna så det är helt galet åt det. Men nu är det slut på det ett tag i alla fall! Heidi var även hem i helgen - riktigt kul! I lördags stack vi kvinnor i familjen till andra huset och målade/slipade spackel. Sedan var det hem en snabbis för att äta och byta om/tvätta av sig, för sedan drog vi till några bekanta som vi inte träffat på länge. Vi var där i några timmar, och sedan stack vi iväg till Sjöboda på musikcafé! Och i söndags skjutsade vi hem Heidi till Linköping.
Idag har jag varit med Malin och mamma till Västerås, där mamma var jättesnäll och köpte två jeans till mig! Väldigt välbehövligt, eftersom jag knappt har några byxor alls..jag har nog två par som jag använder, varav det ena parets blixtlås är helt stört. Men nu har jag fler par! :D

Har även fått besked från CSN nu, där det stod att jag ska få fullt bidrag. Jätteskönt att läsa det faktiskt, och jätteskönt att beskedet kom så snabbt! Nu fattas bara lägenhet och lite andra grejer Till lägenheten :)

Börjar få lite smått panik

Jag har fortfarande inte hittat någon lägenhet överhuvudtaget som jag kan flytta in i till hösten, vilket får mig att få lite panik. Vad händer om jag inte hittar något? Kommer jag inte kunna plugga då? Så många frågor, så få svar, och jag blir tokig av detta. Jag vill bara att allt ska ordna sig.

Plötsligt händer det!

Som jag har längtat! Som jag har väntat! Som jag har sett fram emot just den här dagen! - Dagen då jag får reda på att jag kan flytta härifrån! I 2-4 år har jag velat komma bort härifrån, till en annan stad, upptäcka nya saker, lära känna nya människor och överhuvudtaget lära mig nya saker! Och nu - NU - är den dagen äntligen här!
Fick antagningsbeskedet från universiteten imorse, och såg först att jag var hög reserv på socionomutbildningen (som jag såååååå gärna vill gå!!!), och blev då lite besviken. Men sedan såg jag att jag kommit in på en kurs i sociologi och därmed hade möjlighet att flytta! Och inte till vilken stad som helst! Jag ska flytta till den staden som jag älskar - Linköping! Så otroligt underbart! Visst, det är bara i ett halvår tillsvidare, men det är ändå något - och jag ska söka kurser som bara den till våren sen så att jag får stanna kvar!

Sen vill jag avsluta detta inlägg med något lite mindre trevligt, nämligen att säga att det idag är 2 år sedan en av mina närmaste vänner, Liam, tog livet av sig. Så en tyst minut för honom tycker jag faktiskt, för han var en sann ängel som räddade mig när hela mitt liv var katastrof. Jag älskar honom nu och för alltid <3

Besök!

Idag får vi besök här hemma av min gammelfaster Annie, min mammas kusin Kjell och hans fru Margret! Kommer nog bli trevligt :) Det var länge sen jag träffade Kjell och Margret, och faktiskt ett tag sen jag träffade Annie också. De ska få inspektera det andra huset som vi håller på att rusta, och sen ska vi fika lite - förhoppningsvis utomhus. Jag har lovat Felix att han får vara med ute då ;)

Annars då?
Jag försöker få ihop en till diktsamling - började igår. Men insåg plötsligt att om jag ska få med det jag vill på det sättet jag vill så kommer jag få lov att göra två diktsamlingar, varav den ena blir lite annorlunda stuk på. Vill även kunna nå ut mer med i alla fall den ena, för det är en av tankarna bakom den - att den ska vara till hjälp för andra som känner igen sig i det jag skriver. Och helt plötsligt fick jag ännu en idé. Detta slutar nog med 10 nya böcker..tur att Vulkan finns säger jag bara!!

Här är jag!

Jag har tänkt skriva här många gånger de senaste dagarna, men jag har ändå inte känt att jag haft något speciellt att skriva om. Det är mycket på gång nu, och det är både bra och dåligt. Det bra är såklart de bra sakerna, som tex. att det förhoppningsvis blir en till estetkväll snart (den hos Evelina var helt underbar!), att jag och Malin ska på bio och att jag kanske ska börja jobba ihop en ny diktsamling. Det dåliga är att jag är så otroligt rastlös på grund av saker som händer runt omkring mig. Ibland kan jag knappt sitta still i mer än några få minuter innan jag känner att jag måste göra något annat. Sen när jag gjort det i några få minuter tröttnar jag och måste göra något annat. Det blir lite jobbigt när man tillslut avverkat allt man kan sysselsätta sig med, haha! Sen har jag haft svårt att sova, och när jag väl sovit bra har jag ändå inte varit ett dugg utvilad. Men förhoppningsvis löser det sig snart - jag vet exakt vad det beror på så bara det löser sig så faller allt annat på plats också. Skulle gärna berätta vad det handlar om här på bloggen, för att få det ur mig och för att de som läser - de som känner mig - ska få veta en viktig sak ur mitt liv, men för min och för de inblandades skull så håller jag nog kvar det inom mig ett tag till. Det är helt enkelt inte läge än att släppa ut allt det för de som inte vet något alls. Haha, vad elak jag känner mig nu. Känns som om jag gör allt för att göra människor nyfikna - men tro mig, så är inte fallet!

Nä, om jag kanske ska försöka hitta någon snygg bild till omslaget på nya diktsamlingen nu? Eller jag kanske ska hitta på en titel först. Hm. Ja, det kan vara en bra idé! Jag rotar bland alla dikter under tiden så kanske jag får inspiration!

Rastlös AB

Nästan galet vad rastlös jag kände mig igår, samtidigt som jag var lugn :P Om man säger såhär; Rastlöshet för mig nu för tiden är när jag nästan hela tiden gör något, helst nya saker hela tiden - ibland flera saker samtidigt. När jag efter varje avklarad grej direkt tänker på vad jag kan göra härnäst, och direkt går till nästa projekt. När jag helt enkelt knappt klarar av att sitta still en längre tid. Är det samma sak för er? Ja, då är jag väl inte så annorlunda då, och det är ju tur!

Jag gjorde plättar, samtidigt som jag läste tidningen (hade inte ro att bara stå rakt upp och ner vid spisen, så jag sprang skyttetrafik mellan bordet och spisen), gjorde muffins, tvättade (medan jag gjorde muffins, innan jag gjorde muffins, och efter), tog ut Felix på en vända ut på gården/gräsmattorna sent på kvällen för att jag inte orkade sitta still vid tvn. Jag försökte faktiskt sitta still vid tvn en stund för att vara social med faderskapet - jag reste mig efter 5min för att jag blev för rastlös.
Sen när jag gick och la mig kunde jag inte somna x'D Somnade kanske runt 1, sen vaknade jag runt 2, och somnade kaske runt 3 igen - sen vaknade jag vid 7, sen somnade jag vid halv 8, sen vaknade jag åter igen vid 9 och gick upp! Ja herregud.

Idag åker jag in till stan för att sova hos Malin till söndag. Detta för att jag ska på teater imorgon i stan, och för att jag på lördag ska hem till Evelina, och då är det lika bra att vara på plats! Jag säger bara en sak; ÄNTLIGEN ONSDAG! Har längtat i typ en vecka på att åka in till stan och på att kunna säga "imorgon är det torsdag!". Kanske förklarar rastlösheten, vad vet jag?

Sleepless?

Nejdå, så illa är det inte! Kom bara fram till nyss att klockan är 00.00 och jag inte är trött. Så antingen blir det att söva sig framför tvn nere, eller söva sig med en bok i sängen! I vanliga fall brukar jag ta en promenad, men jag är för ovanlighetens skull inte sugen på att promenera :O Känner mer för att ta det lugnt och andas :)

Godnatt i förtid kära läsare!

Åt helvete för sent..

..heter en sång med Sara Löfgren som jag är totalt beroende av just nu. Det är en av få låtar jag hittat som kan gå på repeat hur länge som helst utan att jag tröttnar det minsta! Texten är helt underbar. Är även beroende av en annan låt med Sara, nämligen "Kär var det sista som jag ville bli", och även en låt med Melissa Horn - Innan jag kände dig. Lyssna på dem! Lustigt att jag fastnar så för tre stycken svenska, lugna låtar - jag som älskar rock ;) Men ja, jag tycker om det mesta så ^^

Idag har jag letat efter lite kommentarer från estettiden som jag ska ta med till Evelina på lördag. Vi ska träffas med vårt fina estetgäng (estetflickorna!) och grilla och ha det allmänt trevligt och mysigt hihi! Kommer bli underbart :)
Men innan lördag ska jag träffa Adde och Astrid och gå på teater - nämligen på torsdag - och det längtar jag som en tok efter! Att träffa dom två tillsammans kan aldrig sluta med annat än glädje, för de är helt dumma i huvudet båda två ;) Haha nej då, men roliga är dom, och lite småknasiga - precis som mig!

Annars då? Då händer nog inte så mycket faktiskt. Ska kanske göra chokladmuffins ikväll, sen ska jag tvätta också så jag har något att ha på mig. Det blir lite jobbigt annars!

Den där eviga saknaden

Jag kan säga att jag mår bättre nu än jag gjort förut. På många sätt och vis är saker och ting bättre än förr, men det är så många saker som inte alls ändrat på sig. Som inte blivit lättare bördor överhuvudtaget, och som slår ner mig med precis samma kraft när de väl kommer tillbaka. Kaiden är en av de bördorna. Jag klarar av att tänka på honom - det är en sak som blivit bättre. Förut behövde jag bara se hans namn eller tänka som snabbast på honom för att bryta ihop och ligga i ångestkramper på golvet. Så det har blivit mycket bättre. Men jag kan fortfarande inte acceptera att han aldrig kommer tillbaka. Varje gång jag försöker känns det som om någon lägger en snara runt min hals och drar åt, som om någon sticker en kniv i mitt hjärta eller som om jag ska drunkna i tårar. Det är ingen sanning jag är stolt över eller vill på något sätt "skryta om" och säga att "titta, jag har faktiskt en anledning att må dåligt!", för hade jag ett val skulle jag välja att inte må såhär. Men det krävs bearbetning. En slags bearbetning jag verkligen inte är mogen för än, för jag har inte tillåtit mig att sakna färdigt än - just på grund utav ångesten som slår till.
Kaiden dog den 26e  oktober 2009. 2-3 dagar innan hade jag pratat med honom på MSN och han frågade gång på gång när jag var tvungen att gå och lägga mig, för jag skulle upp tidigt dagen därpå för att åka till Värmland till en gemensam kompis. Jag svarade och vi fortsatte prata, tills jag tillslut sa att jag nog var tvungen att logga ut. Då bad han mig vänta, och skickade ett textdokument till mig. Jag frågade honom vad det var för något, men han svarade inte. Redan här fick jag dåliga vibbar, men jag accepterade ändå. Och i samband med att dokumentet förts över, loggade han ut.
Jag öppnade dokumentet, och insåg att mina dåliga vibbar haft rätt. Det var ett avskedsbrev. Ett sista hejdå från min älskade storebror. Efter det minns jag ingenting av resten av kvällen. Det är ett stort svart hål i minnet.
Dagen efter vaknade jag av väckarklockan, och mindes direkt vad som hänt kvällen innan. Hur skulle jag kunna klara mig själv hela vägen till Värmland när hela min värld låg i spillror runt omkring mig? Jag smsade med vår gemensamma vän som jag skulle till, och blev lugnad med att hon visste var Kaiden befann sig och att jag inte behövde vara orolig längre. Så med en gnutta hopp inom mig tog jag tag i allt, satte mig på tåget och åkte iväg.
Hemma hos vännen skrev jag ett kort mail till Kaiden, bara för att säga att jag älskade honom. Dagen efter åkte jag och vännen hem hit till mig istället. Jag minns inte hur lång tid det tog, men hon började må dåligt inombords. Hon pratade med ytterligare en gemensam vän, och försökte få fram vad som var fel. Jag visste ingenting, jag var lyckligt ovetande för stunden. Jag försökte bara hålla ihop henne.
Tillslut skrev hon till mig på msn att vi behövde gå ut någonstans där vi kunde prata ifred. Dåliga vibbar igen, men jag försökte skaka av mig dom, och vi gick ut till ladugården här utanför.
Där sa hon det jag absolut inte ville höra. Att Kaiden tagit livet av sig. Jag var i chock först, och kramade om henne för att stötta henne. Men när hon kramade mig tillbaka brast allt.
Första gången jag förnekade det hela var just i den ladugården när vi satt där. Jag började fokusera på en 11-årig kille som Kaiden tagit hand om och stöttat. Jag la all min energi på att försöka komma på hur jag kunde hjälpa honom - för jag orkade inte tänka på vad som egentligen var problemet.
I månader gick jag och förnekade allt som hänt, och gör fortfarande - men inte lika brutalt. Jag kan fortfarande inte acceptera att Kaiden, min älskade storebror, är död och att jag aldrig kommer få hålla om honom. Och ibland slår det tillbaka mot mig. Idag är en sådan dag - men jag har lyckats acceptera att de dagarna kommer och går som de vill.

1 år, 8 månader och 5 dagar Kaiden. Kom hem nu. Lillasyster saknar dig mer än något annat.

Städning på G!

Den här gången ska jag få ordning på mitt rum! I alla fall få undan alla grejer. Känns som om det är på tiden, för det är typ..kaos.

Jaha, vad finns det mer för skoj att skriva? Eh. Jag ska träffa Astrid och Adde om typ en vecka :D Blir typ en helkväll tillsammans med dom, och det kommer bli awesome! Jag är så otroligt tacksam för att jag får ha de vänner jag har i mitt liv. Ni är de bästa - allihop! <3

Det där med att prata ut med varandra

Jag vet inte om jag nämnt det här, men jag har börjat jobba på gamla relationer. Inte för att få tillbaka de som de var, inte för att ge personer en andra chans att bli sådär viktiga i mitt liv igen eller för att börja om från början. Jag gör det för att jag har släppt taget om alla starka känslor som fanns under tiden saker och ting inte blev som det skulle. För att jag på ett eller annat sätt känner att jag gått vidare.
Så varför tar jag upp kontakten igen för att reda ut gamla saker som hänt om jag ändå gått vidare undrar ni kanske då? Ja, det kan kännas konstigt, men jag tror att varje obearbetad känsla eller tanke kommer alltid finnas där som ett störmoment i vardagen. Möter jag någon som påminner om de jag bråkat eller brutit med så kommer jag kanske råka döma den människan - helt utan anledning. Men om jag istället reder ut varför saker är och blev som de blev, så kanske jag kan finna en större förståelse för nästa människa jag möter. Jag hjälper även inte bara mig själv, utan den personen jag väljer att prata ut med. Självklart frågar jag varje person innan om det är okej att vi pratar om det som hänt och försöker reda ut allt - för de är inte automatiskt redo för det bara för att jag är det.
Alla är värda förlåtelse - man ska bara känna sig redo att ge den förlåtelsen. Och jag bär med mig ord som jag hörde från Oprah på tv; Att förlåta är inte att säga att det personen gjorde i det förflutna är okej. "'Forgiveness' is giving up the hope that the past could've been any different."

Ta hand om er och alla runt omkring er.

Mitt liv från 2009

Jag kan vara helt och hållet ärlig när jag säger att ungefär en månad efter studenten började jag må riktigt dåligt psykiskt. I början bar jag nästan på allt själv. Ingen i familjen visste något, ingen i släkten - ingen "bekant". Bara mina allra närmaste vänner, och det var inte många alls. Ett par stycken typ. I början var det bara dessa personer som visste att jag gick igenom ett helvete, med så mycket smärta att jag nu idag knappt ens minns hur det kändes - för jag har försökt komma undan från det och glömma bort det. Min internetvän Liam tog livet av sig den 14e juli 2009. Jag trodde aldrig någon annan skulle förstå varför det gjorde så ont i mig att förlora honom. Trodde inte andra skulle förstå hur mycket jag älskade honom bara efter två veckor. Jag var så otroligt rädd att få reaktioner som sa "Du kände honom bara över internet, och bara i två veckor. Han kan ju vara vem som helst eller bara ljuga för dig". För ärligt talat, hur mycket hjälper sådana ord? Ingenting. Det är verkligen att trampa på någon som redan ligger genom att säga saker som det. Och jag fick genomlida just detta också från en av mina närmsta vänner som jag faktiskt pratade om Allt med angående detta. Alla känslor, alla tankar - Allt. Sen kom kniven i hjärtat. Hon började säga att det säkert var någon som ljugit om sin identitet, för jag kunde ju inte veta om han fanns på riktigt eftersom jag inte träffat honom. Och visst, det kanske kan stämma - men när man redan har panikångest och allt vad det innebär så blir det inte bättre av tanken att personen i fråga ljugit. Jag blev så sjukt sårad av dessa ord från henne. Tillslut orkade jag inte höra något mer, så vi sa hejdå till varandra, och sen dess har vi inte hörts av.
Det var inte förrän person nummer två, Scott, tog livet av sig som jag faktiskt, ofrivilligt, öppnade upp för min familj och min släkt. Jag kunde helt enkelt inte sluta gråta när jag vaknade klockan 7 på morgonen. Jag grät och hade ångest i varje del av min kropp. Vid 8 kom både Heidi och mamma fram till mig för Heidi skulle säga hejdå för hon skulle åka hem den dagen. Jag kunde inte stoppa tårarna, det var totalt omöjligt. De såg hur jag grät, och då brast precis allt. Panikångest of doom typ. Låg och krampade i kroppen, hyperventilerade och domnade av. Svalde nästan massa hår så jag nästan kvävde mig själv. I 4½ timme låg jag där. Och tyvärr tar det ju inte slut där. Tyvärr tog inte mitt helvete slut med Scotts död den 11 augusti 2009. Så många har dött efteråt.

090714
Liam. Du var min älskade ängel.
Höjden av perfektion - jag är så otroligt glad över
att jag fick lära känna dig, att jag blev överbevisad.
Att alla killar inte är svin.
För älskade underbara, du var rakt igenom guld.
Om inte ännu bättre.
Jag älskar dig mer än det finns stjärnor på himlen,
och jag ska kämpa för dig.

090811
Scott. Älskade solstrålen,
vet du hur många gånger jag inombords
tackade Gud för att du fanns vid min sida?
Hur många gånger jag grät glädjetårar
över att du existerade i mitt liv
och för att du älskade mig hur trasig jag än var?
Jag har själv tappat räkningen.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta love,
och jag ångrar att jag inte sa det till dig i tid,
att jag inte räddade dig med mina ord när jag lovat
att göra mitt bästa för att hålla dig kvar.
Men älskling, vi syns i himlen, eller hur?
Och då släpper jag dig aldrig igen.
Jag älskar dig, och jag ska försöka stå upprätt för din skull.

090823
Jake Min Knots,
vet du hur många gånger jag var glad över att du fanns
och alltid var beredd att försöka få fram ett leende på mina läppar
när tårarna föll alltför fort? Jag har verkligen tappat räkningen.
Du brydde dig verkligen om mig, och det betydde så otroligt mycket,
och det suger verkligen att jag aldrig fick ge dig en kram.
Jag hoppas du har det bra nu vännen, och att du inte har alltför ont
för att jag bet dig (A).
Ta hand om dig själv, och ta hand om Liam och Scott åt mig?
Jag ska göra mitt bästa för att ta hand om Marre åt dig.
Älskar dig Knots <3

090902
Connor, min vän.
Du tog emot mig så många gånger, trots att jag antagligen
fick dig att må sämre med alla mina tankar och känslor.
Men du stötte aldrig bort mig, men ibland önskar jag ändå att du hade gjort det,
för kanske, bara kanske, hade du mått bättre då. Jag vet inte.
Det jag vet är i alla fall att jag älskar dig och saknar dig,
för för mig blev du nästan som en storebror,
någon jag alltid kunde luta mig mot.
Jag hoppas du har det bättre nu vännen, och jag hoppas att
mini-Connor kommer till världen och får se den från den ljusa sidan.
Får jag någon gång träffa honom/henne så ska jag
göra mitt bästa för att få honom/henne att förstå det fina i livet.
Jag älskar dig Connor <3

091026
Kaiden, storebror.
Tack för alla gånger du stod ut med mig. För alla gånger du ställde upp
helhjärtat bara för att jag var trasig. Du visste alltid precis vad som behövdes för att rädda mig,
och jag lärde mig att lita på dig till 200%.
Alla gånger jag skrattat med dig. Alla gånger jag suttit och haft kramp i kinderna
för att jag inte kunnat sluta le. För alla ord du sagt till mig, för alla gånger
du gjort ditt bästa för att bättra på mitt sjlävförtroende och få mig
att lita på att jag kan klara av precis allt. Du vet att du lyckades få mig stark va?
Jag kommer aldrig någonsin glömma dig, my nakedness sensention ;D
Du är bäst, föralltid och förevigt.
Jag älskar dig Kaiden <3

091030
Jay, lillebror,
jag önskar av hela mitt hjärta att du längst längst in vet att jag älskar dig.
Att jag skulle offrat all min tid för att få dig på fötter,
för att få dig att förstå att Scott inte lämnat dig, och att Kaiden inte hatade dig.
Du försvann alldeles för tidigt, alldeles alldeles för tidigt, bara 11 år gammal.
Om jag kunde hade jag tagit hem Scott åt dig medan du fortfarande levde,
för du är en underbar människa som verkligen förtjänade att leva ett bra liv
och inte det helvetet du var tvungen att gå igenom.
Jag glömmer dig aldrig.
Jag älskar dig lillebror <3

091108
Fraser, min vän,
jag lovar dig att jag ska göra det jag kan för att hjälpa Hayley, även om jag vet
hur svårt det är att mista någon man älskar av hela sitt hjärta.
Jag fick inte känna dig eller prata med dig så länge,
men trots det visste jag alltid att du var någon jag kunde räkna med.
Tack för det du ändå gjorde för mig.
Jag älskar dig min pet-vän <3

0912--
Hayley, honeybunch.
Hur ska jag klara av detta utan dig?
Utan dina glädjeryck. Utan ditt "hihihi". Utan våra samtal om mig och Scott?
Du sa ju att jag inte skulle förlora dig Hayley.
Du sa att du alltid skulle finnas här.
Kanske finns du fortfarande här, men det är inte samma sak vännen, du vet att det inte är lika lätt.
Jag ska dock kämpa för dig och för alla andra. För jag älskar dig
och vill att du är stolt över mig.
Du är och kommer alltid vara en av dom bästa..
Jag älskar dig Honeybunch<3

100111
Marcus, älskade vän,
jag är ledsen för alla gånger jag inte fanns där för dig.
För alla gånger du var tvungen att lyssna på mitt gnäll
och för alla gånger jag inte lät dig höra vad jag tänkte på.
Du kommer alltid vara en av stjärnorna på min himmel,
och jag hoppas du har det bättre nu.
Jag ska försöka ta hand om Stephanie, för hon får inte försvinna hon också.
Jag älskar dig "the deadly poke" <3

------(16e mars 2010)
Terry, the worlds greatest dad,
förlåt för de gånger jag inte verkat lyssna.
Jag hoppas du vet att det var mer värt än guld alla de gånger du ställde upp
och loggade in på msn för att stötta mig.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du vet
att jag älskar dig så otroligt mycket.
Du var inte bara "Terry" för mig. Du var min extrapappa,
den där föräldern som inte bara pratade med mig, utan lyssnade på varenda sak jag sa.
Du gjorde mig stark.
Förlåt för att jag inte sa att jag älskade dig tillräckligt många gånger.
För det gör jag - älskar dig. Daddy <3

Och ett antal har dött efter Terry. Märker nu att det här kanske blev ett rätt långt inlägg. Men det känns som om jag är lite beredd på att öppna mig angående allt detta. Och på något sätt hoppas jag att folk bryr sig. Och gärna visar detta i en kommentar här. Men om inte det funkar så länkar jag det här inlägget till min facebook, så får ni gärna skriva en kommentar där. Det är så mycket lättare att handskas med att ha berättat något jobbigt om man får en reaktion från omvärlden. Men inte öga mot öga - det är jag inte redo för riktigt än.

Trött i kroppen och trött på människor

Sista dagen på jobbet i Västerås idag! Vi blev klara med sista Lidlområdet (asmycket löv!!) och det regnade konstant på oss. Jag hade tre par (!?) byxor på mig, varpå de yttersta var regnbyxor, en regnjacka som räckte lite längre än till knäna på mig - ändå var även de innersta byxorna småfuktiga när jag kom hem. Vi hade i alla fall tur som fick sluta tidigare. kom hem runt 13.00 nån gång, och slängde in mig själv i duschen på en gång. Jag var en aning skitig av all lera, löv och annat som hade blivit allmänt geggigt av regnet. Så jag skrubbade mig ordentligt, och njöt sedan av att vara REN ;)
Nu är jag sådär lagom mör lite överallt, men det går nog över om några dagar förhoppningsvis. Känner mig gammal! xD

För det andra (eller tredje) så blir jag trött på vissa människors sätt. Om man inte viker sig utan istället sätter ner foten och står för det man känner och tycker - då försvinner personen ur ens liv. Sen när blev det bestämt att bara andra ska få säga sin mening, men inte jag? Nej ush, det har jag varit med om allt för många gånger, så det känns som om jag fått nån rutin på detta beteende från andra människor. Jag känner igen det så väl. Det är så tragiskt att sådana människor finns, som bara ger en massa "skit", men inte kan ta sanningen tillbaka. Istället ska man sitta och låtsas hålla med dom eller? Nej, inte en chans. Så mycket för orden "Jag älskar dig". Människor borde vara mer försiktiga med att använda de tre orden. De är alldeles för värdefulla för att bara kastas i sjön.

Tur att det finns många bra människor runt omkring mig i alla fall som får en att inte riktigt tappa tron på mänskligheten. Sådana som säger att de älskar mig, och faktiskt visar att de menar det också. Relationer ska inte byggas på rädsla. Kom ihåg det kära läsare (om jag ens har några).

Gräs med fräs!

Har haft en bra dag idag med :) Hackat och rensat i rabatter igen. Det märks väl att det inte blivit gjort på länge. Men jag och Louice som jag jobbade med hade ett bra flow och var rätt duktiga på att få tiden att gå, och på att göra det tråkiga lite roligare. Vi kom en bra bit på sista Lidl, men det är fortfarande en hel del kvar att fixa imorgon. Tempo tempo! ;)

Är redan trött, jag som inte brukar bli trött förrän runt 23.30 eller så. Jag har även bränt mig i nacken xD Imorgon är sista dagen, sen på kvällen sticker jag in till stan över midsommar :)

Och jag trodde jag var splittrad

Jag är inte dålig med att ge människor andra chanser som jag tror förtjänar det. Men jag tror jag ska börja tänka om, för i 90% av fallen har det slutat med att jag blivit sviken eller att vi ändå gått skilda vägar. Har lust att köra på "om du sviker mig En gång så är du för evigt ute ur mitt liv". Skulle vara sjukt bra ibland!

Jag blev så arg på en "vän" igår att jag var tvungen att sticka ut och gå en promenad. Ringde upp min kompis Adde som fick agera lyssnare, rådgivare och lugn. Jag ringer nästan aldrig andra personer när jag mår dåligt på något sätt, men den här "vännen" gick så tydligt över min gräns som jag tycker mig ha ritat ut med den skrikigaste färgen som existerar - så han borde sett den. Ändå går han över den. Han pratar om att bara vara vänner och att han accepterar vad jag vill - samtidigt som han så tydligt försöker få mig att falla för honom. Jag blir så trött på sånt! Nej, det är nog tack och adjö snart. Jag har fått svar på de flesta frågor jag haft som varit anledningen till att jag tagit upp kontakten igen. Sen om han ljugit eller inte, det vet jag inte. Antagligen har han det. Men jag har i alla fall lite perspektiv på tankarna, så nu är det nog dags att verkligen gå vidare. Lite bearbetning först bara.

Fortfarande arg, men det tar jag ut på ogräset idag. Effektivt arbete! Imorgon är det sista dagen - veckan har gått fort :O Men men, jobbar med ett härligt gäng så det är klart tiden går fort :)

Frågestund!

Har så dålig fantasi just nu när det gäller bloggen, så jag tänkte ha frågestund :D Så jag tycker att ni alla som läser skriver ner lite frågor jag kan svara på. Det kan handla om vad som helst, så försöker jag svara så sanningsenligt som möjligt ;) Snälla, fråga! Har tråkigt XD Är det något ni alltid velat veta angående mig eller något så fråga!


Har haft en trevlig dag i Västerås idag :) Det blir nog ogräsrensning de sista två dagarna också :)

Kratta kratta hela dan!

Igår jobbade jag första dagen i Västerås. Jag gick efter Matilda och en till som klippte häckar och krattade ihop det som de klippte av. Blev väl ca. 9 timmar krattande, vilket märktes när jag var på väg hem. Svinigt ont i armarna alltså! Sådär så det känns som om man ska börja gråta för att det gör så ont. Ville bara kapa av mig armarna. Men nu är det mycket bättre. Känner av träningsvärk, men det är inte alls i samma form som det var igår. Awesome!

Jag ska snart dra mig utåt för att invänta folket jag åker till jobbet med. Idag står ogräs på schemat tillsammans med tre andra som jag hittills inte jobbat tillsammans med direkt. Men en av dom är en gammal estet, så det är ju bra det i alla fall ;) Nejdå, alla är jättetrevliga och lätta att prata med, vilket passar mig utmärkt.

Men nu är det nog faktiskt dags att dra på sig skorna och sticka utåt. Då får jag ca. 10min på mig att vakna till liv av morgonluften ute. Sen hoppas jag att jag har allt nedpackat nu, men det tror jag :)

How I met your mother

Jag kom att tänka på ett avsnitt ur How I met your mother nyss (en serie som alla borde se, för den är helt awesome!). De visar hur vissa av karaktärerna beter sig när de möter någon från förr, någon de varit bästa vän med. Att de faller tillbaka i sitt gamla jag och agerar som de gjorde då när de var tillsammans med varandra varje dag. Det är lite lustigt att tänka på det, för är det inte lite så det är? Speciellt om man inte träffat personen på flera år? Jag tror det, jag känner själv av det, men försöker hålla huvudet över ytan och tänka att jag faktiskt är 21 år nu - inte tonåring eller barn som jag var då. Det är lite läskigt när man är mitt i det och kommer på sig själv med att glömma bort vart man kommit i livet. Att glömma bort vem man är nu, och man faller tillbaka i vem man var under den tiden man kände personen i fråga. Läskigt är det.

Sleepless in Köping

Nah, inte riktigt, men det kändes inatt som att jag skulle bli sömnlös hela natten. Men ungefär fyra timmars sömn fick jag i alla fall, så det tackar jag för! Just nu sitter jag i Malins soffa och ska väl snart göra mig i ordning för hemfärd. Mamma dyker nog upp om en stund.

Its coming back to me now

Det är lustigt det här med tankar och känslor. Det man inte bearbetar kommer tillbaka till en då och då med samma kraft som då det hände. Hade jag vetat innan att ingenting blir bättre av att förtränga tills det verkligen inte finns kvar i minnet längre så skulle jag gjort så många saker annorlunda. Nu sitter jag här, flera år efteråt, och försöker bearbeta saker på egen hand som jag egentligen skulle behöva prata med andra om. Men de jag behöver få kontakt med vill inte eller kan inte prata med mig. Så jag försöker komma på ett sätt att bearbeta mina egna känslor och tankar, utan att fly från dem. Men det är lättare sagt än gjort.

Vad jag vill säga är: Blunda inte för dina egna tankar och känslor. Förträng inte till det extrema. Det är okej att låta bli att tänka på det ibland om det blir för mycket, men i slutändan måste du ta tag i allt. Känslor är som boomeranger - kastar du bort dem så kommer de tillbaka.

Studenten!

I torsdags åkte jag, Malin, farmor, mamma och pappa iväg till Norrköping för att fira att grymma Tessan tagit studenten! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst angående den dagen, men jag är helt slut i huvudet, haha xD Men det var i alla fall otroligt jättekul! Jag är så stolt över min kära kusin som kämpat sig igenom skiten!

Åkte med Malin och Heidi till Linköping sen på kvällen för att sova hos Heidi. Sen steg vi upp strax innan 6 på morgonen, gjorde oss klara och åkte iväg till Vadstena vid 06.45 ungefär. Var på Heidis elevers avslutning, och drog sen vidare till Linköping för att dumpa lite grejer. Sen tillbaka till Norrköping där vi åt mat och hämtade farmor, mamma och pappa - sen hem hit! MYCKET åkande alltså. Var helt totalslut när vi kom hem. Så idag sov jag till kvart i 11, vilket var heeeeeeeeeelt underbart <3

Come on take a step towards me

Day eight: Three turn ons

1. Att känna att hur många det än är i rummet eller vart man nu än är så vet jag att det är just jag som är "nummer ett". Leenden och att bli presenterad inför de andra vi umgås med. Närhet. Få känna att jag är där av en speciell anledning, och inte bara som hans "vän".
2. Spontanitet i det romantiska. Bli utdragen till en framdukad picknick under en stjärnhimmel, fina meddelanden på mobilen, på en lapp i huset/lägenheten. Det där lilla som ändå gör det så mycket mer fantastiskt att bli/vara kär!
3. Att bli omfamnad när man tittar på film tillsammans. Myyys!

I'm so Not turned on right now

Day Seven: Four Turn Offs

1. Jag-är-mycket-bättre-än-dig-attityd. När det inte går att föra en normal konversation utan att känna sig totalt nedslagen till marken gång på gång utav den personen. 
2. Extrem närgång-het. När personen i fråga inte förstår vad "mitt space" innebär, och hela tiden ska vara tätt tätt intill, trots att man visar väldigt starkt att detta inte är okej.
3. Att höra att personen i fråga älskar en och vill vara tillsammans med en, för att sedan visa sig flörta med andra och liknande, både i smyg och rakt framför näsan på en.
4. Kommentarer som "OH MY GOD, I'LL SPANK YOU SO HARD!". Inte okej med desperata uttalanden alltså.

I love you baby

Day Six: Five People Who Mean A Lot
(inte i någon ordning alls, så bli inte förtvivlade om ni inte står med!)

1. Rosanna. Min Sanna, och min bästa vän. Hon får mig att våga hoppas på att saker och ting ordnar sig. Jag älskar henne mest, sådeså <3
2. Annika, min superprinsessa! Hon kan i stort sätt lysa upp vilket mörker som helst - ibland genom att bara existera <3
3. Felix! Min älskade lilla fluffkatt <3
4. Kaiden. Även om han tog livet av sig 26e oktober 2009 så betyder han fortfarande världen för mig. Han har en riktigt riktigt speciell plats i mitt hjärta.
5. Mamma, för att hon är den hon är helt enkelt!

If I could turn back time

Jag gjorde ju ingen sån här igår, så det blir två idag!

Day Five: Six Things You Wish You’d Never Done

1. Jag önskar att jag inte agerat och reagerat riktigt som jag gjorde mot en person på teatern 2007. Jag tänker fortfarande på hur det kunde varit annorlunda om jag gjort saker annorlunda, men samtidigt var jag bara 17 år då, och jag hade inga erfarenheter angående det i bagaget. Så det får jag tänka alla gånger jag ångrar saker jag sa, inte sa, gjorde och inte gjorde - att jag var bara 17 år och hade inte tillräckliga erfarenheter för att agera och reagera på något annat sätt än just de sätten jag gjorde.
2. Jag önskar att jag inte bara stod och tog emot skit på gymnasiet. Att jag skulle ha satt ner foten på en gång och sagt ifrån. Tagit kontakt med rektorn angående problemen tidigare och helt enkelt visat att sättet läraren och eleverna behandlade mig inte var okej. Jag önskar att jag skrikit åt någon av dom åtminstone en gång, så jag fått ur mig lite av skiten de gett mig.
3. Att jag inte sa som det var direkt till en dåvarande killkompis, för om jag varit mer ärlig kanske allt hade löst sig bättre.
4. Jag önskar jag kunde ta tillbaka alla snedsteg efter studenten - men samtidigt är jag en hel del erfarenheter rikare. Men lite skulle jag ändå velat ha ogjort.
5. Att jag inte berättade sanningen för Scott i tid.
6. Jag borde inte druckit den där champagnen på studenten, för den smakade arsle.
   
   
   Det finns ju såklart alltid tuuusen och åter tusen saker man skulle velat göra annorlunda eller helt enkelt göra ogjorda. Men jag har lärt mig att allt blir till erfarenheter. Det som gjorde ont eller blev sjukt fel eller pinsamt kan hjälpa en i framtiden. Jag har fått lära mig det, och fått lära mig att försöka acceptera det.

You're always on my mind

Day Four: Seven Things That Cross Your Mind A lot

1. Kaiden
2. Believe the tunnel can end, believe your body can mend. Yeah, I know you can make it through, cause I believe in you.
3. Varför?
4. Andas
5. SOAS
6. Framtiden
7. Erfarenheter

Idag ska jag tvätta, fixa och packa inför morgondagen då vi drar iväg och firar Tessans student! Kommer bli awesome! :D

Grattis!

Igår fyllde min käre vän Andreas (Adde) år! Detta skulle ju såklart jag och Astrid fira i vanlig ordning. Börjar bli lite av en tradition (som började förra året).
Så jag fixade lite flummpresenter till honom igår på dagen, och sen mötte jag upp Astrid på kvällen sen. Så började vi vandra mot hans mammas hus där vi tänkte överraska honom på något sätt. Men då åker han förbi i en bil med en kompis, hoppar ur och undrar vart vi är på väg - om vi var på väg för att överraska honom. Självklart kunde vi inte medge detta, för då skulle det inte vara en överraskning längre! Så vi ljög ihop någon historia som han inte direkt köpte, men han gav sig av i alla fall. Han och kompisen skulle till Mc Donalds. Så där förstördes ändå vår plan. Så vi gick genom en skog och funderade ut en ny plan och bad honom möta oss vid Ströbohög. Han hann dock bara träffa oss där i några få minuter för han skulle hem på middag, men han hann i alla fall få presenterna, öppna dom, krama oss och vara allmänt glad :D Han blev jättelycklig - jag och Astrid är så snälla ^^

Idag har jag mitt sista möte (antagligen) med min psykolog. Sen har jag ingen aning om vad jag ska göra. Får försöka prata med henne om det idag, för något säger mig att jag behöver ytterligare hjälp med vissa saker i mitt liv innan jag är beredd att arbeta med det på egen hand. Sen har jag bara 2 stämplar kvar på högkostnadskortet, så det känns ju lite ovärt att inte få alla stämplar och sådär. Men ja, vi får se. Lite mindre än 2 timmar kvar nu, och jag ska sticka iväg om 1½timme. Har även helt totalt glömt bort uppgiften jag fick av henne, vilket inte känns sådär superbra. Men jag backar inte ur idag ändå. Jag får göra uppgiften nån annan dag helt enkelt.

To win my love takes so much more

Day Three: Eight Ways To Win Your Heart

1. Var dig själv, helst redan från början. Om jag tycker om din personlighet så är det skönt att veta att det är den personligheten du har innerst inne, och inte bara något skal för att få mig på fall.
2. Var ärlig. Om du inte är ute efter ett förhållande så få mig då inte att tro att du är det. Men vill du ha mig, för den jag är, så var ärlig i ditt sätt att vara. Göm dig inte bakom skepnader du tror jag kommer tycka om. Visst, lite gör man väl sig till i början - men gör det i så fall med måtta!
3. Ha humor! Gärna i stil med min, för det blir lite jobbigt om du skämtar om saker jag inte tycker man borde skämta om.
4. Acceptera det jag tycker är viktigt, och det som jag brinner för. 
5. Försök inte förändra mig så att jag tillslut inte är mig själv längre. Om du inte gillar mig för den jag är så är det inte mig du vill ha.
6. Var pålitlig!
7. Du behöver inte ha världens bästa självförtroende eller vara världens starkaste, varken fysiskt eller psykiskt. Men det känns ändå viktigt för mig att ha en någorlunda stabil människa att falla tillbaka emot. Så lite självförtroende vill jag känna av åtminstone, mest så att vi inte drar ner varandra i något träsk.
8. Kläder och frisyrer spelar egentligen inte så stor roll för mig. Var någorlunda säker på vad du har för stil och gillar att ha på dig och gör det för din egen skull. Ändra ALDRIG din stil för min skull. Tycker jag om din personlighet och dig överhuvudtaget så spelar det andra inte så stor roll. Var säker i din stil.

Fy va kass jag är på sånt här. xD

Att växa genom möten - Kay pollak

Jag skrev ju förut om att jag lånat böcker på bibblan. Rubriken är en av de sex böcker jag lånade, och den rekommenderar jag starkt! Jag tänkte skriva upp lite som står i den, så kanske ni förstår varför jag tycker ni ska låna den, eller kanske till och med köpa den.

"Tänk om det är så att inga möten mellan människor är tillfälliga.
Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd!

När jag själv första gången hörde denna tanke reagerade jag med tvivel. Omöjligt, tänkte jag. Vem kan hålla reda på alla möten??

Men sakta började jag pröva tanken. Och det blev på ett märkligt och mycket påtagligt sätt mer givande att börja resa i livet med denna tanke.

En del möten med kända och okända människor kom att bli mer spännande. Ibland nästan hissnande! Jag säger inte att jag alltid och ständigt lever med tanken, men;

Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd.

Jag börjar tro och tänka att det är så. Livet blir roligare och mer meningsfullt med en sådan tanke.
Om du ser tillbaka på ditt eget liv kan du se att varje människa du mött - alla - precis var enda en - på olika sätt har bidragit till och format dig till just den du är idag. I ditt liv dök inga andra upp än just de som du på olika sätt kom att möta. Just de och inga andra.

Pröva gärna tanken. Ta sakta in den. Lev med den en tid.

Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd.

Läs sakta:

Jag kan och vill lära mig av andra människor.
De är alla utsända för mig att öva på."


"Påminn dig själv då och då om att:

Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser.

Jag har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser. Det är uppenbart. Det är jag och ingen annan som har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser.

Exempel: Ni har möte på jobbet och du har ett anförande inför de andra. Plötsligt ser du att en av åhörarna gäspar. Du har nu ansvar för hur du väljer att tolka detta. Om du har dåligt självförtroende väljer du kanske blixtsnabbt att tolka gäspningen som ett uttryck för en låg värdering av dig. kanske blir du nervös! kanske tänker du: Jag duger inte! Jag är inte bra nog.

Dvs du tolkar gäspningen som en attack mot dig.

Du blir ett offer för din egen tolkning av verkligheten. Utan att veta något om den gäspande personens nätter! Den som bestämmer hur du mår tycks vara den som gäspar!

Påminn dig ofta om att:

Verkligheten och min uppfattning av verkligheten är inte detsamma.

Det finns andra sätt att se och tolka.

Mår du bra, har en god självbild och ett gott självförtroende, väljer du att se något annat. Du kanske tänker: Kanske har hon en sömnlös natt bakom sig? Det är fantastiskt att hon är här! Eller: Där sitter en som gäspar. Kanske är luften dålig här inne?

Du kan alltså göra olika val.

Du ser att varje val du gör, visar upp en värdering (en slags poängsättning) av dig själv.

Varje val du gör är en värdering av dig själv!

Tänk ofta tanken:

Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser."


Det finns så mycket mer bra skrivet i boken, men det lämnar jag åt er att finna själva!:)

Me, myself and I!

Day Two: Nine Things About Yourself

1. Jag förlåter inte gärna folk som på något sätt sårar mig riktigt mycket. Men om jag verkligen vill att vänskapen eller vad det nu rör sig om ska fungera, och har ett hopp om att saker och ting kan förändras så är jag inte omöjlig när det gäller att ge en andra chans. Men det är ändå inget folk ska ta för givet, för sårar man mig tillräckligt eller beter sig som ett as alldeles för mycket så är det ofta tack och adjö från min sida.
2. Jag bär ofta på tunga bördor inom mig och visar inget på utsidan. Utsidan kan spegla lycka och självförtroende, när mitt inre kan vara helt tvärtom. Men det är så jag väljer att handskas med saker och ting som är jobbiga, så jag vill inte att människor runt omkring mig försöker dra ur mig saker och ting, och framför allt inte känslor. Jag väljer att prata om mitt mående angående olika saker när jag känner mig redo för det. Varken förr eller senare.
3. Jag älskar att sitta och titta igenom gamla brev, papper och block från när jag var yngre. Även att hitta gamla nostalgisaker som leksaker som jag älskade när jag var liten.
4. På grund utav en kompis jag hade när jag var liten så gråter jag i stort sätt aldrig inför andra. Jag klarar helt enkelt inte av det, om det inte är så att det är total panik.
5. Jag älskar att göra folk i min närhet glada genom spontana sms, samtal, presenter med mera. Bara göra det där lilla extra som gör att de förstår vilket stort värde de har i mina ögon.
6. Jag skulle inte överleva utan musik.
7. Om någon tjatar på mig att göra något, eller upprepar gång på gång att jag borde göra något eller hur bra det vore om jag gjorde något - så gör jag sällan det. Jag avskyr tjat!
8. Mitt mål i livet är att hjälpa så många som möjligt som har det svårt, och samtidigt lära mig en hel del själv om allt vad psykologi och liknande innebär.
9. Jag hade väldigt svårt för att komma på nio saker jag kunde skriva ner här..xD

http://damnyouautocorrect.com/

LMAO.
(Laughing my ass off)

10-dagars-utmaning!

Day One: Ten Things You Want To Say To Ten Different People Right Now

1. Du räddade verkligen mig när du tog steget in i mitt liv. Visst, vi kände bara varandra över internet, och vi pratade bara med varandra i 14 dagar innan du bredde ut dina änglavingar och försvann från jordens yta. Men det förändrar inte det faktum att jag älskar dig. Förstår du det? Jag älskar dig. Jag borde tagit första bästa tåg till dig när du låg på sjukhuset. Jag borde sett förbi min rädsla för att åka själv, och istället satt mig på ett tåg och fått hålla dig i min famn, om så bara för en gång. Du är min ängel älskade Liam. Och jag saknar dig enormt mycket. Jag hoppas du är lycklig nu.
2. Jag tycker det är dags för dig att komma hem nu. Jag har nämligen inte velat inse till fullo än att du inte finns här längre, för det gör alldeles för ont. Så jag tycker du ska komma hem nu och visa mig att jag inte behöver må så dåligt som jag gör varje gång jag saknar dig - för du är här. Om någon bara kunde förstå hur ont det gör inom mig utan dig. Om någon bara kunde förstå. Om du bara kunde komma tillbaka igen. Lillasyster behöver sin storebror Kaiden. Lillasyster behöver sin storebror.
3. Jag önskar att jag inte ville ha dig i mitt liv längre, samtidigt som jag vet att jag inte vill ha dig i mitt liv. Egentligen vet jag väl inte riktigt vad jag känner angående dig, bara att jag önskar att saker och ting varit annorlunda. Det tar nog tid innan jag klarar av att släppa taget helt. Jag önskar bara att det skulle räcka med de fyra år som snart har gått sen du var en del av mitt liv. Jag tänker inte ens nämna ditt namn här.
4. Varför gick allt så fel? Jag förstår fortfarande inte hur du kunde välja att blunda för mitt mående så många gånger. Hur du kunde dra undan marken under mina fötter utan att ens visa att du brydde dig om att jag slog hårt mot marken. Jag förstår inte, och jag vet att jag aldrig kommer kunna få ett ärligt, rakt svar från dig. Jag är väl inte värd det i dina ögon.
5. Du är verkligen den finaste människan jag har i mitt liv Sanna. Du har funnits där i vått och torrt och aldrig jämfört min smärta med någon annans. För du förstår att alla känner olika starkt om olika saker och händelser, och skulle inte du funnits där i de jobbigaste stunderna och fått mig att komma ihåg det så hade jag nog tvivlat enormt mycket på mitt eget värde och stängt in mig i mig själv totalt. Du får mig att våga fortsätta gå. Du får mig att våga lyfta blicken från marken. Om det är någon jag skulle offra allt för så är det dig. Du är den finaste människan som existerar, och jag älskar dig mest!
6. Du är ren styrka älskade Annika. Så många motgångar vi mött tillsammans, men vi bevisar gång på gång att vi är så mycket starkare. Jag lovar dig att jag aldrig kommer försvinna från din sida. Jag kommer alltid finnas där, alltid ställa upp vad det än gäller. Du är enormt älskad utav mig, glöm aldrig bort det.
7. Jag hatar dig fortfarande. Kul va? Du förstörde mycket av sista tiden på gymnasiet - du som var den som borde funnits där för mig och stöttat mig. Men nej då, istället var du en av de som tryckte ner mig. 
8. Felix, jag älskar dig <3
9. Sårar du någon av dem igen så kommer inte jag vara snäll längre.
10. Scott, jag älskar dig helhjärtat. Alltid!

Sjung om studentens lyckliga dar!

Åh vilka minnen som dyker upp när man är ner på stan och ser på när alla studenter åker runt på sina flak och skriker, skrattar, sjunger och är allmänt lyckliga - jag minns ju så väl själv hur lycklig jag var den 12e juni 2009 då jag tog studenten! Så fort de åkte förbi mig där jag gick runt för att se dem så kunde jag inte låta bli att le riktigt stort och känna hur glädjen spred sig inom mig som en löpeld. Helt underbar känsla, och jag bara hoppas att de får en bättre start på livet efteråt än vad jag fick.

Jag och Malin köpte massa gott som vi ätit ikväll. Har haft det allmänt trevligt och lugnt, och imorgon drar jag hem igen för att öva med Mårten inför söndag. Känns lite lustigt att jag ska sjunga i kyrkan just den dagen det är exakt 2 år sen jag tog studenten.

Efter idag är jag extra glad över att det i stort sätt spöregnade på min student. För mig, som är varmblodig, hade värmen som var idag varit lite för mycket. Jag led inte alls av att försöka krypa upp på ett flak som var lerigt och blött med vita kläder - utan att bli skitig. Jag led inte ens av det hemska skavsåret på min ena häl. Ingenting störde mig - för jag var lycklig, så förbannat lycklig!

Promenad och blodblåsa

Jag var otroligt trött när Malin gick och la sig igår, men kände att jag inte skulle kunnat somna direkt ändå. Så jag gick ut och gick i lite över en timme med Adde istället! Vi gick runt en massa utan att ha något direkt mål, och pratade och skämtade som jag i stort sätt bara gör med honom. Han är en riktigt bra vän, det är han verkligen. Synd om er som inte har honom i ert liv faktiskt!

Upptäckte imorse att jag har en blåsa under min fot - IGEN! Men denna gången är det en blodblåsa (!?). Jag har aldrig haft en blodblåsa förr! Och nej, jag är inte lycklig över det faktum att jag har en nu xD Den kommer bli sönderpillad och överlappad med ett Bamse-plåster. Sådeså!

Och det är superkvavt i Malins lägenhet! Helt sjukt är det på somrarna. Försöker vädra ut i vardagsrummet, men vi får väl se om det lyckas.

Kloka ord

"När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar ge mig råd
så har Du inte gjort det jag bad Dig om.
När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar berätta
för mig varför jag inte borde känna så
trampar Du på mina känslor.

När jag ber Dig lyssna på mig och Du känner
Du måste göra något för att lösa mina problem
har Du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.

Lyssna. Allt jag bad Dig om var att Du lyssnar,
inte pratar eller gör. Bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.

När Du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar Du till min ångest och svaghet.
Men när Du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta
försöka övertyga Dig och kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.

Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd."

Cykla cykla hela dan

House var inställt i tisdags på grund av fotboll. Bitter blev jag, och kollade på Simpsons, Family Guy och Nanny Diaries istället!

Igår cyklade jag och mamma in till stan. Hon stack till jobbet, och jag stack till Malins lägenhet. Ungefär en timme efter bestämde jag och Sanna oss för att träffas och ta en fika - väldigt länge sen sist! Min bästa vän är bäst, så enkelt är det! :)
Stack sedan upp till Malin igen och inväntade mamma tillsammans med henne, och åt paj och annat gott när hon dök upp. Sedan drog vi iväg till biblioteket på mitt initiativ och lånade böcker :) Jag lånade sex böcker som hade med psykologi och sånt att göra. Har inte titlarna i huvudet just nu, men skriver upp dem här nån gång sen när jag läst dem och berättar om de är något att ha eller inte ;)

Jag ska snart göra mig i ordning (vaknade för inte alls länge sen) och sticka ner till kyrkogården för att vattna. De hade stängt av vattnet när jag och mamma var där igår kväll. Smarthuvudena! Det hade ju varit jättevarmt, och det var rätt torrt i jorden. Så jag ska dit nu om en stund och rädda alla små plantor på de gravar jag har hand om.

Pilla inte!

Nu har jag äntligen blivit av med mina blåsor! Dock har jag fortfarande kvar "resterna av blås-huden" som mamma sagt åt mig att inte pilla bort. Detta är väldigt svårt för mig, eftersom jag alltid pillar upp sårskorpor, blåsor - you name it. Men nu ska jag alltså låta bli, för annars läker det aldrig ordentligt och jag kommer få nya blåsor. Jag tycker inte om överbliven hud som går att trycka på och fånga upp till viss del mellan fingrarna. Det är ju bara allmänt irriterande och får en röst i mitt huvud att säga "SLIT! SLIT BORT DEN FULA HUDEN!". Ett mindre bråk inne i hjärnan alltså. Jag försöker ha på mig strumpor hela dagarna och kvällarna helt enkelt, och lägger mig snabbt i sängen på kvällen för att inte hinna titta på mina fötter onödigt mycket - för då skulle jag börja pilla på dom direkt. Dumma o-blåsor!

Idag känns det inte som om jag gjort så mycket, men ändå har tiden gått riktigt fort. Blev chockad när jag kollade på klockan förut och såg att den var 18.30! Jag har i alla fall suttit ute en stund idag. Eller tja, det bara blev så. Skulle ta in grillen, och på väg in gick jag upp på gräsmattan istället och satte mig. Satt där i tystnaden och nästan stängde av hjärnan för ett ögonblick och bara njöt av den ljumma vinden. Underbart! Har även suttit en stund i mitt vidöppna fönster (med dörren stängd såklart, så inte Felix får för sig att hoppa eller något). Lovely!

Annars då? Jorå, har en hel del på G känns det som, men inte direkt någon koll. Kom fram till för några dagar sen att jag ska sjunga i kyrkan på söndag, så det blev att leta låtar som en galning och ragga någon som kan spela. Som tur var fick jag napp direkt - så det blir gitarrspel av Mårten till sången! Det tackar vi för :)

Om ett par timmar är det dags för House på tv. Kärlek på den serien!!! <3

Inhägnad

Igår jobbade jag och mamma på en inhägnad till Felix på trappen. Den är nästan klar nu, den ska bara stadgas upp en aning, och inredas! :) Sen kommer han ha det superkul och bra där ute, med både sol och skugga.

Jag har börjat smida planer på att börja jobba på en slags diktsamling som är väldigt ärlig. Som ska innehålla texter som ligger väldigt nära mig, och försöka nå ut till även främlingar med denna för att hjälpa de som är eller har varit i samma situation som mig (eller i liknande situationer). Jag bloggade ju förut och berättade om bloggar jag följer, och en utav dom (http://jennaanderberg.blogg.se) ligger mig väldigt nära. Jag har blivit enormt inspirerad av hennes ord och känt att jag vill kunna hjälpa någon annan på samma sätt som hon omedvetet hjälpt mig. När det handlar om sorgearbete och allt annat som är tufft att gå igenom så är det mycket lättare när man vet att man inte är ensam. Tillsammans är vi starka, och jag tror att om jag försöker göra något som hon gjort, och någon annan läser mina ord och bestämmer sig för att göra detsamma så kanske vi kan locka framförallt ungdomar att krypa ur sitt skyddande skal och faktiskt be om hjälp. För hjälp finns att få - man måste bara känna att man är mottaglig för den. Så jag ska försöka ta tag i detta. Jag vill så gärna hjälpa andra, det känns lite som mitt kall här i livet. Och kan jag göra det genom att prata om vad jag gått igenom så gör jag det mer än gärna.

Hur man hittar bästa internetuppkopplingen

Först testar man på det gamla vanliga viset: Man går in på "Anslut till" och hittar det som passar bäst. Finns det inget som passar bäst kan man ju alltid försöka med att slå lite på datorn, mumla lite ilsket för sig själv och sedan få ett utbrott över att det inte fungerar.
Sen gör man följande: Man sätter sig på samma ställe där ens syster sitter och har bra uppkoppling. Man går sedan in på "Anslut till" igen. Sedan märker man att det nätverket systern hittat inte går att finna på ens egen dator. Då kan man mumla lite mer och slå igen datorn i ren protest.
När detta är klart: Då tar man datorn under armen och går mot ytterdörren. Låser upp denna, öppnar, går ut, stänger, går upp för en och en halv trappa och sätter sig utanför dörren som leder upp till vinden. Går åter igen in på "Anslut till" och upptäcker till sin förvåning att det grymma nätverket systern hittade vid sitt speciella ställe i lägenheten går att finna även på ens egen dator. Blir lycklig och surfar in på msn för att glatt berätta detta för sin syster.
För att undvika att sitta i trapphuset hela kvällen: Gå in i lägenheten igen och sätt dit på golvet med ryggen mot dörren. om du har tur, som jag, så fungerar det lika bra här som i trapphuset!

Och om det nu är så att du använder kabel när du surfar runt, så kolla så den sitter fast i något i Både ändarna. Lycka till!

Rest in peace Internet?

Nah, förhoppningsvis är det inte så illa. Men internet fungerar inte på min dator när jag är hemma. Jag gissar på att pappa grejat med det när jag inte varit hemma så att det nu inte passar in med de inställningar jag har på min dator (som han sagt åt mig att fixa..). Så nu passar jag på när jag är hos Malin! Jag menar, folk borde ju sakna att höra vad jag har för mig!..not. Men ändå :D

Har nu införskaffat compeed-plåster till mina stackars fötter. Till både blåsorna och till två dryga förhårdnader jag har på fötterna. Så nu har jag två rätt stora plåster på varje fot. Känner mig lite udda!
Annars händer det väl inte så mycket. Ska sova hos Malin nu inatt :)

Blåsor i blåsväder

Nu har jag punkterat mina 3 blåsor under mina hälar! De bokstavligt talat rann vätska ur dom, så jag fick vara riktigt snabb med papper..bleh! Men som tur var började det inte svida det minsta. Nu hoppas jag bara på att kunna gå normalt snart utan att det gör ont. hade tillräckliga problem fram och tillbaka till psykiatrin.

Snart är det dags att sova tror jag, även om jag inte direkt är trött. Men jag ska upp vid 7 ungefär imorgon och åka hem till min söta fluffkatt och pussa och krama honom massor!

Ps. Det är sjukt styrkande att berätta något för sin psykolog som gör att hon påstår att hon blir glad och stolt och säger "det här kan jag leva på länge!". Ds.

En timmes kvällspromenad

Träffade Adde igår kväll strax innan 23.00 och tog en promenad på ca. 1 timme och snackade lite skit. Det var jätteskönt ute då! Men jag fick av någon konstig anledning början till blåsor under båda fötterna vid hälarna, så halvvägs hem kunde jag inte gå normalt för att det sved och stack i fötterna då. Men men, så länge jag tar mig framåt på något sätt så ska det nog bli bra ;)

Idag är det möte på schemat - med psykologen. Vet inte om det blir sista mötet idag eller hur det är sagt. Det spelar egentligen ingen roll för mig. Det har däremot blivit lite av en vana att ta sig dit varannan tisdag nu att det skulle kännas konstigt att aldrig gå dit igen. Vi får väl se om jag behöver ytterligare hjälp efter detta. Skulle ju vara lite skönt att slippa det och faktiskt känna att man har så pass stor kontroll över sitt liv att man klarar av det själv. Men ja, det är lite svårare än man tror tyvärr.

Jag får förhoppningsvis åka hem till min lilla fluffkatt där hemma ikväll. Jag hoppas verkligen det, för jag vill ha lite tid med honom nu innan jag ska in till stan - igen - och vara kattvakt till de här bråkstakarna (Mio och Gloria) torsdag-söndag. Men det beror helt och hållet på när min mor kommer hem från stora huvudstaden, om hon hinner skjutsa hem mig innan hon ska jobba eller inte. Vi har bestämt att jag ska ringa henne runt 19.00 för att se hur det ligger till tidsmässigt. Annars får jag åka hem med henne imorgon bitti.

Att ta tjuren vid hornen

Jag fick en uppgift utav min psykolog förra mötet - att jag skulle ta kontakt med en viss person vid arbetsförmedlingen för att göra upp en plan B om jag inte kommer in på universiteten nu heller.

Jag kan ju påpeka att jag Inte tycker om att gå till ställen för att prata om mig själv på något sätt. Det har nog blivit så speciellt nu efter att jag mått så dåligt och inte vågat prata om mig själv utan att vara rädd att må ännu sämre. Det var även sagt att jag skulle ringa till den här personen, vilket fick det att verkligen vända sig i magen på mig. Jag tycker det är desto värre att ringa andra och prata om min situation.

Detta slutade i alla fall med att jag surfade in på arbetsförmedlingens hemsida för att hitta ett nummer dit. Såg då att man kunde chatta med någon på arbetsförmedlingen - men att man inte kunde boka möte. Typiskt, tänkte jag, men kom sedan på att jag faktiskt kunde göra om frågan om möte lite. Så jag loggade in på chatten och fick prata med en person där. (Konversationen kan ni läsa på bilden. Tryck på den för att göra den större.)

Så jag gick dit idag så fort jag hade vaknat till liv och kände mig redo. Självklart skulle ångesten försöka sätta käppar i hjulen för mig och få mig att känna mig som jag gjorde på gymnasiet när jag skulle till musikskolan som jag hade panikångest i närheten av. Men jag tog promenaden ner dit som träning inför vårruset, och tänkte att det är inte musikskolan, alltså är de känslorna onödiga att ha runt sig. Sen gick jag bara in, tog en kölapp, och fick gå fram och prata med en trevlig kvinna på en gång. Hon jag skulle boka möte med var inte där just nu, så hon fick mitt namn och nummer, så skulle hon höra av sig.

Stolt över mig själv faktiskt!

Frisyrer att dreggla över ;)

Har kollat runt lite på frisyrer idag, för jag vill klippa mig!
Det här är en sjuuukt fin frisyr enligt mig, men jag skulle nog störa mig på luggen om jag klippte mig så :(

Tycker om formen på håret, även om det är lite vanligt.

Diggar!

Åååh ge mig det håret!

Jag är lite kär i såna här frisyrer!

Mors dag!

Idag är det mors dag, och självklart kom jag på ett sätt att fira detta för min älskade mamma. Jag hade några dagar innan bett Malin och Heidi att skriva ner lite minnen de har tillsammans med mamma, samtidigt som jag gjorde detsamma. Sedan letade jag på lite gamla och nya foton på oss syskon och mamma - samt på oss tillsammans såklart. Jag skapade sedan en tillfällig bilddagbok till mamma där jag la in alla bilder och texterna jag och syskonen kom på. Sedan la jag till lite extra texter samt delar ur låttexter vid bilderna. Ett tappert försök att få henne att förstå hur otroligt älskad hon är utav oss. Detta fick hon sedan läsa nu ikväll, och hon blev otroligt glad över våra ord. Det är en sån värmande känsla inombords att vara orsaken till andras glädje!

Jag fick även träffa en del av släkten idag tillsammans med Malin, mamma och pappa. Vi åkte till farmor och träffade henne, Ingmarie, Ingalill, Johnny, Niklas och Robin. Alltid lika underbart att träffa släkten!

Nu är det snart dags att sova, för imorgon måste jag vara pigg för att uträtta ett litet ärende.

Jag fattar inte.

Jag var in på Aftonbladet för att vara lite duktig och läsa nyheterna. Hamnade till slut på denna artikel. Och jag förstod ingenting. Finns det svenskar som är smittade, eller finns det inte? Ska det vara så svårt att hålla sig till en sak?

Bigbrother, I miss you so much

Nu sitter jag här igen och saknar. Ibland undrar jag när den här saknaden ska ta slut, när det ska vara över och jag faktiskt kan känna att jag lever igen. Saknaden efter Kaiden är så otroligt stark, starkare än något annat jag någonsin känt. Så nu sitter jag här med tårar i halsgropen, Kaiden-sakna-musik på spotify och gamla konversationer där jag bland annat hittade en dikt från honom till mig. Jag publicerar inte hela dikten här - bara det som betydde mest just nu.

"You know,
you mean something to me

I know everything can seem so blurry
and that everyone around us is closing their eyes
that the world is spinning too fast
and speedlines of the most
in trafficlightcolours
like pretend

but I see you
I can SEE YOU
and you mean so much
to me

wish
you sit here
just sit here
and

be

so close to me
that I can hear you breathe
know that you’re alive"

Kaiden var som min storebror. Den där beskyddande vännen som skulle gjort allt för att jag skulle må bra. Han stod alltid fast vid min sida. Gjorde jag något han tyckte var fel så visste han exakt vad han skulle säga för att jag skulle förstå utan att falla ihop. Han tog livet av sig den 26e oktober 2009. Han försvann från min sida för att livet inte var rättvist mot honom på något sätt. Jag ville så gärna laga honom. Jag försökte lappa ihop honom med det lilla hela jag hade hos mig, och han gjorde detsamma mot mig. Men det var inte tillräckligt, och nu efter snart 1½ år gör det fortfarande lika ont som den där eftermiddagen då min dåvarande kompis Mariette drog med mig ut till ladan här utanför för att berätta att den som höll mig upprätt i alla lägen inte längre fanns där. Att jag aldrig mer skulle kunna prata med honom så som jag alltid gjort förut. Visst, jag kände honom bara i ca. 2 månader, men han kom mig närmre på de månaderna än någon gjort någonsin. Han kände mig utan och innan, det fanns inga hemligheter hos mig som inte han kände till - även de jag inte själv berättat om. Den här saknaden är ett rent helvete.

Så sjukt mycket status!

Jag skrev ju förut i ett inlägg om bloggar som jag följer. Bland annat hade jag med Boelbitar och Absolut Vanillas bloggar (Boel och Simons), och nu är det så att de nämnt detta i sina bloggar! Det pågår visst någon slags maktkamp mellan dem om vem som är roligast - och så nämner de lilla mig bara för att jag var så snäll och gjorde lite reklam för dem! Sjuuuukt mycket status!

Se:
http://boelbitar.blogg.se/2011/may/stackars-stackars-simon.html
http://absolutvanilla.blogg.se/2011/may/reaktionen-pa-recensionen.html

They rise to fail

Jag ställde nästan in mina planer på att gå på konserten idag, men det ändrades snabbt när jag blev uppringd av Evelina som ville följa med - hon ringde ungefär 20min innan det skulle börja. Hon hittade inte dit, och jag var ungefär 10min därifrån (om jag skulle gå fort). Så jag bad henne parkera vid bibblan, och sen drog jag på mig skorna och stack iväg. På väg in i musikskolan fick vi sällskap av en trevligt kille som, precis som vi, var något försenade (enbart 5min! status till oss tycker jag!). Så vi försökte hitta rätt tillsammans vi tre, för ingen av oss hade varit där förr. Men vi hittade rätt ganska fort, och jag och Evelina placerade oss på golvet tillsammans med en, för mig, okänd kvinna, och stornjöt av all musik och sång. Det var låtar från Jesus Christ Superstar, Chess och Les Miserables. Superfint var det, och vi fick gåshud ett antal gånger för att det var så fint.
Efteråt gick vi fram för att hälsa på våra gamla lärare Linda och Simon - några av väldigt få lärare som var riktigt bra på gymnasiet - och vi fick en kram av båda två. Simon tyckte det var jättekul att se oss där, och när det gäller honom märks det att han verkligen menar det också :) Brabra lärare! Fick även en kram av en estetare som jag inte sett på väldigt länge! :)

Jag fick även i "uppdrag" av allas vår kära sololärare Anna att krama en som var med och medverkade och hälsa från henne. Så jag gick helt enkelt fram till honom och sa att jag skulle ge honom en kram från henne, och gav honom en stor kram. Han blev jätteglad och nästan rörd :) Tur att jag vet att han är jättetrevlig, annars hade jag inte vågat kramat honom ;)

Nu sitter jag här med huvudvärk och väntar på att mamma ska vara klar på sitt styrelsemöte så jag kan ringa henne och prata om morgondagen då jag ska åka hem igen till min underbara sötisskrutt Felix <3 Saknar honom jättemycket!