Städning på G!

Den här gången ska jag få ordning på mitt rum! I alla fall få undan alla grejer. Känns som om det är på tiden, för det är typ..kaos.

Jaha, vad finns det mer för skoj att skriva? Eh. Jag ska träffa Astrid och Adde om typ en vecka :D Blir typ en helkväll tillsammans med dom, och det kommer bli awesome! Jag är så otroligt tacksam för att jag får ha de vänner jag har i mitt liv. Ni är de bästa - allihop! <3

Det där med att prata ut med varandra

Jag vet inte om jag nämnt det här, men jag har börjat jobba på gamla relationer. Inte för att få tillbaka de som de var, inte för att ge personer en andra chans att bli sådär viktiga i mitt liv igen eller för att börja om från början. Jag gör det för att jag har släppt taget om alla starka känslor som fanns under tiden saker och ting inte blev som det skulle. För att jag på ett eller annat sätt känner att jag gått vidare.
Så varför tar jag upp kontakten igen för att reda ut gamla saker som hänt om jag ändå gått vidare undrar ni kanske då? Ja, det kan kännas konstigt, men jag tror att varje obearbetad känsla eller tanke kommer alltid finnas där som ett störmoment i vardagen. Möter jag någon som påminner om de jag bråkat eller brutit med så kommer jag kanske råka döma den människan - helt utan anledning. Men om jag istället reder ut varför saker är och blev som de blev, så kanske jag kan finna en större förståelse för nästa människa jag möter. Jag hjälper även inte bara mig själv, utan den personen jag väljer att prata ut med. Självklart frågar jag varje person innan om det är okej att vi pratar om det som hänt och försöker reda ut allt - för de är inte automatiskt redo för det bara för att jag är det.
Alla är värda förlåtelse - man ska bara känna sig redo att ge den förlåtelsen. Och jag bär med mig ord som jag hörde från Oprah på tv; Att förlåta är inte att säga att det personen gjorde i det förflutna är okej. "'Forgiveness' is giving up the hope that the past could've been any different."

Ta hand om er och alla runt omkring er.

Mitt liv från 2009

Jag kan vara helt och hållet ärlig när jag säger att ungefär en månad efter studenten började jag må riktigt dåligt psykiskt. I början bar jag nästan på allt själv. Ingen i familjen visste något, ingen i släkten - ingen "bekant". Bara mina allra närmaste vänner, och det var inte många alls. Ett par stycken typ. I början var det bara dessa personer som visste att jag gick igenom ett helvete, med så mycket smärta att jag nu idag knappt ens minns hur det kändes - för jag har försökt komma undan från det och glömma bort det. Min internetvän Liam tog livet av sig den 14e juli 2009. Jag trodde aldrig någon annan skulle förstå varför det gjorde så ont i mig att förlora honom. Trodde inte andra skulle förstå hur mycket jag älskade honom bara efter två veckor. Jag var så otroligt rädd att få reaktioner som sa "Du kände honom bara över internet, och bara i två veckor. Han kan ju vara vem som helst eller bara ljuga för dig". För ärligt talat, hur mycket hjälper sådana ord? Ingenting. Det är verkligen att trampa på någon som redan ligger genom att säga saker som det. Och jag fick genomlida just detta också från en av mina närmsta vänner som jag faktiskt pratade om Allt med angående detta. Alla känslor, alla tankar - Allt. Sen kom kniven i hjärtat. Hon började säga att det säkert var någon som ljugit om sin identitet, för jag kunde ju inte veta om han fanns på riktigt eftersom jag inte träffat honom. Och visst, det kanske kan stämma - men när man redan har panikångest och allt vad det innebär så blir det inte bättre av tanken att personen i fråga ljugit. Jag blev så sjukt sårad av dessa ord från henne. Tillslut orkade jag inte höra något mer, så vi sa hejdå till varandra, och sen dess har vi inte hörts av.
Det var inte förrän person nummer två, Scott, tog livet av sig som jag faktiskt, ofrivilligt, öppnade upp för min familj och min släkt. Jag kunde helt enkelt inte sluta gråta när jag vaknade klockan 7 på morgonen. Jag grät och hade ångest i varje del av min kropp. Vid 8 kom både Heidi och mamma fram till mig för Heidi skulle säga hejdå för hon skulle åka hem den dagen. Jag kunde inte stoppa tårarna, det var totalt omöjligt. De såg hur jag grät, och då brast precis allt. Panikångest of doom typ. Låg och krampade i kroppen, hyperventilerade och domnade av. Svalde nästan massa hår så jag nästan kvävde mig själv. I 4½ timme låg jag där. Och tyvärr tar det ju inte slut där. Tyvärr tog inte mitt helvete slut med Scotts död den 11 augusti 2009. Så många har dött efteråt.

090714
Liam. Du var min älskade ängel.
Höjden av perfektion - jag är så otroligt glad över
att jag fick lära känna dig, att jag blev överbevisad.
Att alla killar inte är svin.
För älskade underbara, du var rakt igenom guld.
Om inte ännu bättre.
Jag älskar dig mer än det finns stjärnor på himlen,
och jag ska kämpa för dig.

090811
Scott. Älskade solstrålen,
vet du hur många gånger jag inombords
tackade Gud för att du fanns vid min sida?
Hur många gånger jag grät glädjetårar
över att du existerade i mitt liv
och för att du älskade mig hur trasig jag än var?
Jag har själv tappat räkningen.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta love,
och jag ångrar att jag inte sa det till dig i tid,
att jag inte räddade dig med mina ord när jag lovat
att göra mitt bästa för att hålla dig kvar.
Men älskling, vi syns i himlen, eller hur?
Och då släpper jag dig aldrig igen.
Jag älskar dig, och jag ska försöka stå upprätt för din skull.

090823
Jake Min Knots,
vet du hur många gånger jag var glad över att du fanns
och alltid var beredd att försöka få fram ett leende på mina läppar
när tårarna föll alltför fort? Jag har verkligen tappat räkningen.
Du brydde dig verkligen om mig, och det betydde så otroligt mycket,
och det suger verkligen att jag aldrig fick ge dig en kram.
Jag hoppas du har det bra nu vännen, och att du inte har alltför ont
för att jag bet dig (A).
Ta hand om dig själv, och ta hand om Liam och Scott åt mig?
Jag ska göra mitt bästa för att ta hand om Marre åt dig.
Älskar dig Knots <3

090902
Connor, min vän.
Du tog emot mig så många gånger, trots att jag antagligen
fick dig att må sämre med alla mina tankar och känslor.
Men du stötte aldrig bort mig, men ibland önskar jag ändå att du hade gjort det,
för kanske, bara kanske, hade du mått bättre då. Jag vet inte.
Det jag vet är i alla fall att jag älskar dig och saknar dig,
för för mig blev du nästan som en storebror,
någon jag alltid kunde luta mig mot.
Jag hoppas du har det bättre nu vännen, och jag hoppas att
mini-Connor kommer till världen och får se den från den ljusa sidan.
Får jag någon gång träffa honom/henne så ska jag
göra mitt bästa för att få honom/henne att förstå det fina i livet.
Jag älskar dig Connor <3

091026
Kaiden, storebror.
Tack för alla gånger du stod ut med mig. För alla gånger du ställde upp
helhjärtat bara för att jag var trasig. Du visste alltid precis vad som behövdes för att rädda mig,
och jag lärde mig att lita på dig till 200%.
Alla gånger jag skrattat med dig. Alla gånger jag suttit och haft kramp i kinderna
för att jag inte kunnat sluta le. För alla ord du sagt till mig, för alla gånger
du gjort ditt bästa för att bättra på mitt sjlävförtroende och få mig
att lita på att jag kan klara av precis allt. Du vet att du lyckades få mig stark va?
Jag kommer aldrig någonsin glömma dig, my nakedness sensention ;D
Du är bäst, föralltid och förevigt.
Jag älskar dig Kaiden <3

091030
Jay, lillebror,
jag önskar av hela mitt hjärta att du längst längst in vet att jag älskar dig.
Att jag skulle offrat all min tid för att få dig på fötter,
för att få dig att förstå att Scott inte lämnat dig, och att Kaiden inte hatade dig.
Du försvann alldeles för tidigt, alldeles alldeles för tidigt, bara 11 år gammal.
Om jag kunde hade jag tagit hem Scott åt dig medan du fortfarande levde,
för du är en underbar människa som verkligen förtjänade att leva ett bra liv
och inte det helvetet du var tvungen att gå igenom.
Jag glömmer dig aldrig.
Jag älskar dig lillebror <3

091108
Fraser, min vän,
jag lovar dig att jag ska göra det jag kan för att hjälpa Hayley, även om jag vet
hur svårt det är att mista någon man älskar av hela sitt hjärta.
Jag fick inte känna dig eller prata med dig så länge,
men trots det visste jag alltid att du var någon jag kunde räkna med.
Tack för det du ändå gjorde för mig.
Jag älskar dig min pet-vän <3

0912--
Hayley, honeybunch.
Hur ska jag klara av detta utan dig?
Utan dina glädjeryck. Utan ditt "hihihi". Utan våra samtal om mig och Scott?
Du sa ju att jag inte skulle förlora dig Hayley.
Du sa att du alltid skulle finnas här.
Kanske finns du fortfarande här, men det är inte samma sak vännen, du vet att det inte är lika lätt.
Jag ska dock kämpa för dig och för alla andra. För jag älskar dig
och vill att du är stolt över mig.
Du är och kommer alltid vara en av dom bästa..
Jag älskar dig Honeybunch<3

100111
Marcus, älskade vän,
jag är ledsen för alla gånger jag inte fanns där för dig.
För alla gånger du var tvungen att lyssna på mitt gnäll
och för alla gånger jag inte lät dig höra vad jag tänkte på.
Du kommer alltid vara en av stjärnorna på min himmel,
och jag hoppas du har det bättre nu.
Jag ska försöka ta hand om Stephanie, för hon får inte försvinna hon också.
Jag älskar dig "the deadly poke" <3

------(16e mars 2010)
Terry, the worlds greatest dad,
förlåt för de gånger jag inte verkat lyssna.
Jag hoppas du vet att det var mer värt än guld alla de gånger du ställde upp
och loggade in på msn för att stötta mig.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du vet
att jag älskar dig så otroligt mycket.
Du var inte bara "Terry" för mig. Du var min extrapappa,
den där föräldern som inte bara pratade med mig, utan lyssnade på varenda sak jag sa.
Du gjorde mig stark.
Förlåt för att jag inte sa att jag älskade dig tillräckligt många gånger.
För det gör jag - älskar dig. Daddy <3

Och ett antal har dött efter Terry. Märker nu att det här kanske blev ett rätt långt inlägg. Men det känns som om jag är lite beredd på att öppna mig angående allt detta. Och på något sätt hoppas jag att folk bryr sig. Och gärna visar detta i en kommentar här. Men om inte det funkar så länkar jag det här inlägget till min facebook, så får ni gärna skriva en kommentar där. Det är så mycket lättare att handskas med att ha berättat något jobbigt om man får en reaktion från omvärlden. Men inte öga mot öga - det är jag inte redo för riktigt än.

Trött i kroppen och trött på människor

Sista dagen på jobbet i Västerås idag! Vi blev klara med sista Lidlområdet (asmycket löv!!) och det regnade konstant på oss. Jag hade tre par (!?) byxor på mig, varpå de yttersta var regnbyxor, en regnjacka som räckte lite längre än till knäna på mig - ändå var även de innersta byxorna småfuktiga när jag kom hem. Vi hade i alla fall tur som fick sluta tidigare. kom hem runt 13.00 nån gång, och slängde in mig själv i duschen på en gång. Jag var en aning skitig av all lera, löv och annat som hade blivit allmänt geggigt av regnet. Så jag skrubbade mig ordentligt, och njöt sedan av att vara REN ;)
Nu är jag sådär lagom mör lite överallt, men det går nog över om några dagar förhoppningsvis. Känner mig gammal! xD

För det andra (eller tredje) så blir jag trött på vissa människors sätt. Om man inte viker sig utan istället sätter ner foten och står för det man känner och tycker - då försvinner personen ur ens liv. Sen när blev det bestämt att bara andra ska få säga sin mening, men inte jag? Nej ush, det har jag varit med om allt för många gånger, så det känns som om jag fått nån rutin på detta beteende från andra människor. Jag känner igen det så väl. Det är så tragiskt att sådana människor finns, som bara ger en massa "skit", men inte kan ta sanningen tillbaka. Istället ska man sitta och låtsas hålla med dom eller? Nej, inte en chans. Så mycket för orden "Jag älskar dig". Människor borde vara mer försiktiga med att använda de tre orden. De är alldeles för värdefulla för att bara kastas i sjön.

Tur att det finns många bra människor runt omkring mig i alla fall som får en att inte riktigt tappa tron på mänskligheten. Sådana som säger att de älskar mig, och faktiskt visar att de menar det också. Relationer ska inte byggas på rädsla. Kom ihåg det kära läsare (om jag ens har några).

Gräs med fräs!

Har haft en bra dag idag med :) Hackat och rensat i rabatter igen. Det märks väl att det inte blivit gjort på länge. Men jag och Louice som jag jobbade med hade ett bra flow och var rätt duktiga på att få tiden att gå, och på att göra det tråkiga lite roligare. Vi kom en bra bit på sista Lidl, men det är fortfarande en hel del kvar att fixa imorgon. Tempo tempo! ;)

Är redan trött, jag som inte brukar bli trött förrän runt 23.30 eller så. Jag har även bränt mig i nacken xD Imorgon är sista dagen, sen på kvällen sticker jag in till stan över midsommar :)

Och jag trodde jag var splittrad

Jag är inte dålig med att ge människor andra chanser som jag tror förtjänar det. Men jag tror jag ska börja tänka om, för i 90% av fallen har det slutat med att jag blivit sviken eller att vi ändå gått skilda vägar. Har lust att köra på "om du sviker mig En gång så är du för evigt ute ur mitt liv". Skulle vara sjukt bra ibland!

Jag blev så arg på en "vän" igår att jag var tvungen att sticka ut och gå en promenad. Ringde upp min kompis Adde som fick agera lyssnare, rådgivare och lugn. Jag ringer nästan aldrig andra personer när jag mår dåligt på något sätt, men den här "vännen" gick så tydligt över min gräns som jag tycker mig ha ritat ut med den skrikigaste färgen som existerar - så han borde sett den. Ändå går han över den. Han pratar om att bara vara vänner och att han accepterar vad jag vill - samtidigt som han så tydligt försöker få mig att falla för honom. Jag blir så trött på sånt! Nej, det är nog tack och adjö snart. Jag har fått svar på de flesta frågor jag haft som varit anledningen till att jag tagit upp kontakten igen. Sen om han ljugit eller inte, det vet jag inte. Antagligen har han det. Men jag har i alla fall lite perspektiv på tankarna, så nu är det nog dags att verkligen gå vidare. Lite bearbetning först bara.

Fortfarande arg, men det tar jag ut på ogräset idag. Effektivt arbete! Imorgon är det sista dagen - veckan har gått fort :O Men men, jobbar med ett härligt gäng så det är klart tiden går fort :)

Frågestund!

Har så dålig fantasi just nu när det gäller bloggen, så jag tänkte ha frågestund :D Så jag tycker att ni alla som läser skriver ner lite frågor jag kan svara på. Det kan handla om vad som helst, så försöker jag svara så sanningsenligt som möjligt ;) Snälla, fråga! Har tråkigt XD Är det något ni alltid velat veta angående mig eller något så fråga!


Har haft en trevlig dag i Västerås idag :) Det blir nog ogräsrensning de sista två dagarna också :)

Kratta kratta hela dan!

Igår jobbade jag första dagen i Västerås. Jag gick efter Matilda och en till som klippte häckar och krattade ihop det som de klippte av. Blev väl ca. 9 timmar krattande, vilket märktes när jag var på väg hem. Svinigt ont i armarna alltså! Sådär så det känns som om man ska börja gråta för att det gör så ont. Ville bara kapa av mig armarna. Men nu är det mycket bättre. Känner av träningsvärk, men det är inte alls i samma form som det var igår. Awesome!

Jag ska snart dra mig utåt för att invänta folket jag åker till jobbet med. Idag står ogräs på schemat tillsammans med tre andra som jag hittills inte jobbat tillsammans med direkt. Men en av dom är en gammal estet, så det är ju bra det i alla fall ;) Nejdå, alla är jättetrevliga och lätta att prata med, vilket passar mig utmärkt.

Men nu är det nog faktiskt dags att dra på sig skorna och sticka utåt. Då får jag ca. 10min på mig att vakna till liv av morgonluften ute. Sen hoppas jag att jag har allt nedpackat nu, men det tror jag :)

How I met your mother

Jag kom att tänka på ett avsnitt ur How I met your mother nyss (en serie som alla borde se, för den är helt awesome!). De visar hur vissa av karaktärerna beter sig när de möter någon från förr, någon de varit bästa vän med. Att de faller tillbaka i sitt gamla jag och agerar som de gjorde då när de var tillsammans med varandra varje dag. Det är lite lustigt att tänka på det, för är det inte lite så det är? Speciellt om man inte träffat personen på flera år? Jag tror det, jag känner själv av det, men försöker hålla huvudet över ytan och tänka att jag faktiskt är 21 år nu - inte tonåring eller barn som jag var då. Det är lite läskigt när man är mitt i det och kommer på sig själv med att glömma bort vart man kommit i livet. Att glömma bort vem man är nu, och man faller tillbaka i vem man var under den tiden man kände personen i fråga. Läskigt är det.

Sleepless in Köping

Nah, inte riktigt, men det kändes inatt som att jag skulle bli sömnlös hela natten. Men ungefär fyra timmars sömn fick jag i alla fall, så det tackar jag för! Just nu sitter jag i Malins soffa och ska väl snart göra mig i ordning för hemfärd. Mamma dyker nog upp om en stund.

Its coming back to me now

Det är lustigt det här med tankar och känslor. Det man inte bearbetar kommer tillbaka till en då och då med samma kraft som då det hände. Hade jag vetat innan att ingenting blir bättre av att förtränga tills det verkligen inte finns kvar i minnet längre så skulle jag gjort så många saker annorlunda. Nu sitter jag här, flera år efteråt, och försöker bearbeta saker på egen hand som jag egentligen skulle behöva prata med andra om. Men de jag behöver få kontakt med vill inte eller kan inte prata med mig. Så jag försöker komma på ett sätt att bearbeta mina egna känslor och tankar, utan att fly från dem. Men det är lättare sagt än gjort.

Vad jag vill säga är: Blunda inte för dina egna tankar och känslor. Förträng inte till det extrema. Det är okej att låta bli att tänka på det ibland om det blir för mycket, men i slutändan måste du ta tag i allt. Känslor är som boomeranger - kastar du bort dem så kommer de tillbaka.

Studenten!

I torsdags åkte jag, Malin, farmor, mamma och pappa iväg till Norrköping för att fira att grymma Tessan tagit studenten! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst angående den dagen, men jag är helt slut i huvudet, haha xD Men det var i alla fall otroligt jättekul! Jag är så stolt över min kära kusin som kämpat sig igenom skiten!

Åkte med Malin och Heidi till Linköping sen på kvällen för att sova hos Heidi. Sen steg vi upp strax innan 6 på morgonen, gjorde oss klara och åkte iväg till Vadstena vid 06.45 ungefär. Var på Heidis elevers avslutning, och drog sen vidare till Linköping för att dumpa lite grejer. Sen tillbaka till Norrköping där vi åt mat och hämtade farmor, mamma och pappa - sen hem hit! MYCKET åkande alltså. Var helt totalslut när vi kom hem. Så idag sov jag till kvart i 11, vilket var heeeeeeeeeelt underbart <3

Come on take a step towards me

Day eight: Three turn ons

1. Att känna att hur många det än är i rummet eller vart man nu än är så vet jag att det är just jag som är "nummer ett". Leenden och att bli presenterad inför de andra vi umgås med. Närhet. Få känna att jag är där av en speciell anledning, och inte bara som hans "vän".
2. Spontanitet i det romantiska. Bli utdragen till en framdukad picknick under en stjärnhimmel, fina meddelanden på mobilen, på en lapp i huset/lägenheten. Det där lilla som ändå gör det så mycket mer fantastiskt att bli/vara kär!
3. Att bli omfamnad när man tittar på film tillsammans. Myyys!

I'm so Not turned on right now

Day Seven: Four Turn Offs

1. Jag-är-mycket-bättre-än-dig-attityd. När det inte går att föra en normal konversation utan att känna sig totalt nedslagen till marken gång på gång utav den personen. 
2. Extrem närgång-het. När personen i fråga inte förstår vad "mitt space" innebär, och hela tiden ska vara tätt tätt intill, trots att man visar väldigt starkt att detta inte är okej.
3. Att höra att personen i fråga älskar en och vill vara tillsammans med en, för att sedan visa sig flörta med andra och liknande, både i smyg och rakt framför näsan på en.
4. Kommentarer som "OH MY GOD, I'LL SPANK YOU SO HARD!". Inte okej med desperata uttalanden alltså.

I love you baby

Day Six: Five People Who Mean A Lot
(inte i någon ordning alls, så bli inte förtvivlade om ni inte står med!)

1. Rosanna. Min Sanna, och min bästa vän. Hon får mig att våga hoppas på att saker och ting ordnar sig. Jag älskar henne mest, sådeså <3
2. Annika, min superprinsessa! Hon kan i stort sätt lysa upp vilket mörker som helst - ibland genom att bara existera <3
3. Felix! Min älskade lilla fluffkatt <3
4. Kaiden. Även om han tog livet av sig 26e oktober 2009 så betyder han fortfarande världen för mig. Han har en riktigt riktigt speciell plats i mitt hjärta.
5. Mamma, för att hon är den hon är helt enkelt!

If I could turn back time

Jag gjorde ju ingen sån här igår, så det blir två idag!

Day Five: Six Things You Wish You’d Never Done

1. Jag önskar att jag inte agerat och reagerat riktigt som jag gjorde mot en person på teatern 2007. Jag tänker fortfarande på hur det kunde varit annorlunda om jag gjort saker annorlunda, men samtidigt var jag bara 17 år då, och jag hade inga erfarenheter angående det i bagaget. Så det får jag tänka alla gånger jag ångrar saker jag sa, inte sa, gjorde och inte gjorde - att jag var bara 17 år och hade inte tillräckliga erfarenheter för att agera och reagera på något annat sätt än just de sätten jag gjorde.
2. Jag önskar att jag inte bara stod och tog emot skit på gymnasiet. Att jag skulle ha satt ner foten på en gång och sagt ifrån. Tagit kontakt med rektorn angående problemen tidigare och helt enkelt visat att sättet läraren och eleverna behandlade mig inte var okej. Jag önskar att jag skrikit åt någon av dom åtminstone en gång, så jag fått ur mig lite av skiten de gett mig.
3. Att jag inte sa som det var direkt till en dåvarande killkompis, för om jag varit mer ärlig kanske allt hade löst sig bättre.
4. Jag önskar jag kunde ta tillbaka alla snedsteg efter studenten - men samtidigt är jag en hel del erfarenheter rikare. Men lite skulle jag ändå velat ha ogjort.
5. Att jag inte berättade sanningen för Scott i tid.
6. Jag borde inte druckit den där champagnen på studenten, för den smakade arsle.
   
   
   Det finns ju såklart alltid tuuusen och åter tusen saker man skulle velat göra annorlunda eller helt enkelt göra ogjorda. Men jag har lärt mig att allt blir till erfarenheter. Det som gjorde ont eller blev sjukt fel eller pinsamt kan hjälpa en i framtiden. Jag har fått lära mig det, och fått lära mig att försöka acceptera det.

You're always on my mind

Day Four: Seven Things That Cross Your Mind A lot

1. Kaiden
2. Believe the tunnel can end, believe your body can mend. Yeah, I know you can make it through, cause I believe in you.
3. Varför?
4. Andas
5. SOAS
6. Framtiden
7. Erfarenheter

Idag ska jag tvätta, fixa och packa inför morgondagen då vi drar iväg och firar Tessans student! Kommer bli awesome! :D

Grattis!

Igår fyllde min käre vän Andreas (Adde) år! Detta skulle ju såklart jag och Astrid fira i vanlig ordning. Börjar bli lite av en tradition (som började förra året).
Så jag fixade lite flummpresenter till honom igår på dagen, och sen mötte jag upp Astrid på kvällen sen. Så började vi vandra mot hans mammas hus där vi tänkte överraska honom på något sätt. Men då åker han förbi i en bil med en kompis, hoppar ur och undrar vart vi är på väg - om vi var på väg för att överraska honom. Självklart kunde vi inte medge detta, för då skulle det inte vara en överraskning längre! Så vi ljög ihop någon historia som han inte direkt köpte, men han gav sig av i alla fall. Han och kompisen skulle till Mc Donalds. Så där förstördes ändå vår plan. Så vi gick genom en skog och funderade ut en ny plan och bad honom möta oss vid Ströbohög. Han hann dock bara träffa oss där i några få minuter för han skulle hem på middag, men han hann i alla fall få presenterna, öppna dom, krama oss och vara allmänt glad :D Han blev jättelycklig - jag och Astrid är så snälla ^^

Idag har jag mitt sista möte (antagligen) med min psykolog. Sen har jag ingen aning om vad jag ska göra. Får försöka prata med henne om det idag, för något säger mig att jag behöver ytterligare hjälp med vissa saker i mitt liv innan jag är beredd att arbeta med det på egen hand. Sen har jag bara 2 stämplar kvar på högkostnadskortet, så det känns ju lite ovärt att inte få alla stämplar och sådär. Men ja, vi får se. Lite mindre än 2 timmar kvar nu, och jag ska sticka iväg om 1½timme. Har även helt totalt glömt bort uppgiften jag fick av henne, vilket inte känns sådär superbra. Men jag backar inte ur idag ändå. Jag får göra uppgiften nån annan dag helt enkelt.

To win my love takes so much more

Day Three: Eight Ways To Win Your Heart

1. Var dig själv, helst redan från början. Om jag tycker om din personlighet så är det skönt att veta att det är den personligheten du har innerst inne, och inte bara något skal för att få mig på fall.
2. Var ärlig. Om du inte är ute efter ett förhållande så få mig då inte att tro att du är det. Men vill du ha mig, för den jag är, så var ärlig i ditt sätt att vara. Göm dig inte bakom skepnader du tror jag kommer tycka om. Visst, lite gör man väl sig till i början - men gör det i så fall med måtta!
3. Ha humor! Gärna i stil med min, för det blir lite jobbigt om du skämtar om saker jag inte tycker man borde skämta om.
4. Acceptera det jag tycker är viktigt, och det som jag brinner för. 
5. Försök inte förändra mig så att jag tillslut inte är mig själv längre. Om du inte gillar mig för den jag är så är det inte mig du vill ha.
6. Var pålitlig!
7. Du behöver inte ha världens bästa självförtroende eller vara världens starkaste, varken fysiskt eller psykiskt. Men det känns ändå viktigt för mig att ha en någorlunda stabil människa att falla tillbaka emot. Så lite självförtroende vill jag känna av åtminstone, mest så att vi inte drar ner varandra i något träsk.
8. Kläder och frisyrer spelar egentligen inte så stor roll för mig. Var någorlunda säker på vad du har för stil och gillar att ha på dig och gör det för din egen skull. Ändra ALDRIG din stil för min skull. Tycker jag om din personlighet och dig överhuvudtaget så spelar det andra inte så stor roll. Var säker i din stil.

Fy va kass jag är på sånt här. xD

Att växa genom möten - Kay pollak

Jag skrev ju förut om att jag lånat böcker på bibblan. Rubriken är en av de sex böcker jag lånade, och den rekommenderar jag starkt! Jag tänkte skriva upp lite som står i den, så kanske ni förstår varför jag tycker ni ska låna den, eller kanske till och med köpa den.

"Tänk om det är så att inga möten mellan människor är tillfälliga.
Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd!

När jag själv första gången hörde denna tanke reagerade jag med tvivel. Omöjligt, tänkte jag. Vem kan hålla reda på alla möten??

Men sakta började jag pröva tanken. Och det blev på ett märkligt och mycket påtagligt sätt mer givande att börja resa i livet med denna tanke.

En del möten med kända och okända människor kom att bli mer spännande. Ibland nästan hissnande! Jag säger inte att jag alltid och ständigt lever med tanken, men;

Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd.

Jag börjar tro och tänka att det är så. Livet blir roligare och mer meningsfullt med en sådan tanke.
Om du ser tillbaka på ditt eget liv kan du se att varje människa du mött - alla - precis var enda en - på olika sätt har bidragit till och format dig till just den du är idag. I ditt liv dök inga andra upp än just de som du på olika sätt kom att möta. Just de och inga andra.

Pröva gärna tanken. Ta sakta in den. Lev med den en tid.

Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd.

Läs sakta:

Jag kan och vill lära mig av andra människor.
De är alla utsända för mig att öva på."


"Påminn dig själv då och då om att:

Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser.

Jag har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser. Det är uppenbart. Det är jag och ingen annan som har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser.

Exempel: Ni har möte på jobbet och du har ett anförande inför de andra. Plötsligt ser du att en av åhörarna gäspar. Du har nu ansvar för hur du väljer att tolka detta. Om du har dåligt självförtroende väljer du kanske blixtsnabbt att tolka gäspningen som ett uttryck för en låg värdering av dig. kanske blir du nervös! kanske tänker du: Jag duger inte! Jag är inte bra nog.

Dvs du tolkar gäspningen som en attack mot dig.

Du blir ett offer för din egen tolkning av verkligheten. Utan att veta något om den gäspande personens nätter! Den som bestämmer hur du mår tycks vara den som gäspar!

Påminn dig ofta om att:

Verkligheten och min uppfattning av verkligheten är inte detsamma.

Det finns andra sätt att se och tolka.

Mår du bra, har en god självbild och ett gott självförtroende, väljer du att se något annat. Du kanske tänker: Kanske har hon en sömnlös natt bakom sig? Det är fantastiskt att hon är här! Eller: Där sitter en som gäspar. Kanske är luften dålig här inne?

Du kan alltså göra olika val.

Du ser att varje val du gör, visar upp en värdering (en slags poängsättning) av dig själv.

Varje val du gör är en värdering av dig själv!

Tänk ofta tanken:

Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser."


Det finns så mycket mer bra skrivet i boken, men det lämnar jag åt er att finna själva!:)

Me, myself and I!

Day Two: Nine Things About Yourself

1. Jag förlåter inte gärna folk som på något sätt sårar mig riktigt mycket. Men om jag verkligen vill att vänskapen eller vad det nu rör sig om ska fungera, och har ett hopp om att saker och ting kan förändras så är jag inte omöjlig när det gäller att ge en andra chans. Men det är ändå inget folk ska ta för givet, för sårar man mig tillräckligt eller beter sig som ett as alldeles för mycket så är det ofta tack och adjö från min sida.
2. Jag bär ofta på tunga bördor inom mig och visar inget på utsidan. Utsidan kan spegla lycka och självförtroende, när mitt inre kan vara helt tvärtom. Men det är så jag väljer att handskas med saker och ting som är jobbiga, så jag vill inte att människor runt omkring mig försöker dra ur mig saker och ting, och framför allt inte känslor. Jag väljer att prata om mitt mående angående olika saker när jag känner mig redo för det. Varken förr eller senare.
3. Jag älskar att sitta och titta igenom gamla brev, papper och block från när jag var yngre. Även att hitta gamla nostalgisaker som leksaker som jag älskade när jag var liten.
4. På grund utav en kompis jag hade när jag var liten så gråter jag i stort sätt aldrig inför andra. Jag klarar helt enkelt inte av det, om det inte är så att det är total panik.
5. Jag älskar att göra folk i min närhet glada genom spontana sms, samtal, presenter med mera. Bara göra det där lilla extra som gör att de förstår vilket stort värde de har i mina ögon.
6. Jag skulle inte överleva utan musik.
7. Om någon tjatar på mig att göra något, eller upprepar gång på gång att jag borde göra något eller hur bra det vore om jag gjorde något - så gör jag sällan det. Jag avskyr tjat!
8. Mitt mål i livet är att hjälpa så många som möjligt som har det svårt, och samtidigt lära mig en hel del själv om allt vad psykologi och liknande innebär.
9. Jag hade väldigt svårt för att komma på nio saker jag kunde skriva ner här..xD

http://damnyouautocorrect.com/

LMAO.
(Laughing my ass off)

10-dagars-utmaning!

Day One: Ten Things You Want To Say To Ten Different People Right Now

1. Du räddade verkligen mig när du tog steget in i mitt liv. Visst, vi kände bara varandra över internet, och vi pratade bara med varandra i 14 dagar innan du bredde ut dina änglavingar och försvann från jordens yta. Men det förändrar inte det faktum att jag älskar dig. Förstår du det? Jag älskar dig. Jag borde tagit första bästa tåg till dig när du låg på sjukhuset. Jag borde sett förbi min rädsla för att åka själv, och istället satt mig på ett tåg och fått hålla dig i min famn, om så bara för en gång. Du är min ängel älskade Liam. Och jag saknar dig enormt mycket. Jag hoppas du är lycklig nu.
2. Jag tycker det är dags för dig att komma hem nu. Jag har nämligen inte velat inse till fullo än att du inte finns här längre, för det gör alldeles för ont. Så jag tycker du ska komma hem nu och visa mig att jag inte behöver må så dåligt som jag gör varje gång jag saknar dig - för du är här. Om någon bara kunde förstå hur ont det gör inom mig utan dig. Om någon bara kunde förstå. Om du bara kunde komma tillbaka igen. Lillasyster behöver sin storebror Kaiden. Lillasyster behöver sin storebror.
3. Jag önskar att jag inte ville ha dig i mitt liv längre, samtidigt som jag vet att jag inte vill ha dig i mitt liv. Egentligen vet jag väl inte riktigt vad jag känner angående dig, bara att jag önskar att saker och ting varit annorlunda. Det tar nog tid innan jag klarar av att släppa taget helt. Jag önskar bara att det skulle räcka med de fyra år som snart har gått sen du var en del av mitt liv. Jag tänker inte ens nämna ditt namn här.
4. Varför gick allt så fel? Jag förstår fortfarande inte hur du kunde välja att blunda för mitt mående så många gånger. Hur du kunde dra undan marken under mina fötter utan att ens visa att du brydde dig om att jag slog hårt mot marken. Jag förstår inte, och jag vet att jag aldrig kommer kunna få ett ärligt, rakt svar från dig. Jag är väl inte värd det i dina ögon.
5. Du är verkligen den finaste människan jag har i mitt liv Sanna. Du har funnits där i vått och torrt och aldrig jämfört min smärta med någon annans. För du förstår att alla känner olika starkt om olika saker och händelser, och skulle inte du funnits där i de jobbigaste stunderna och fått mig att komma ihåg det så hade jag nog tvivlat enormt mycket på mitt eget värde och stängt in mig i mig själv totalt. Du får mig att våga fortsätta gå. Du får mig att våga lyfta blicken från marken. Om det är någon jag skulle offra allt för så är det dig. Du är den finaste människan som existerar, och jag älskar dig mest!
6. Du är ren styrka älskade Annika. Så många motgångar vi mött tillsammans, men vi bevisar gång på gång att vi är så mycket starkare. Jag lovar dig att jag aldrig kommer försvinna från din sida. Jag kommer alltid finnas där, alltid ställa upp vad det än gäller. Du är enormt älskad utav mig, glöm aldrig bort det.
7. Jag hatar dig fortfarande. Kul va? Du förstörde mycket av sista tiden på gymnasiet - du som var den som borde funnits där för mig och stöttat mig. Men nej då, istället var du en av de som tryckte ner mig. 
8. Felix, jag älskar dig <3
9. Sårar du någon av dem igen så kommer inte jag vara snäll längre.
10. Scott, jag älskar dig helhjärtat. Alltid!

Sjung om studentens lyckliga dar!

Åh vilka minnen som dyker upp när man är ner på stan och ser på när alla studenter åker runt på sina flak och skriker, skrattar, sjunger och är allmänt lyckliga - jag minns ju så väl själv hur lycklig jag var den 12e juni 2009 då jag tog studenten! Så fort de åkte förbi mig där jag gick runt för att se dem så kunde jag inte låta bli att le riktigt stort och känna hur glädjen spred sig inom mig som en löpeld. Helt underbar känsla, och jag bara hoppas att de får en bättre start på livet efteråt än vad jag fick.

Jag och Malin köpte massa gott som vi ätit ikväll. Har haft det allmänt trevligt och lugnt, och imorgon drar jag hem igen för att öva med Mårten inför söndag. Känns lite lustigt att jag ska sjunga i kyrkan just den dagen det är exakt 2 år sen jag tog studenten.

Efter idag är jag extra glad över att det i stort sätt spöregnade på min student. För mig, som är varmblodig, hade värmen som var idag varit lite för mycket. Jag led inte alls av att försöka krypa upp på ett flak som var lerigt och blött med vita kläder - utan att bli skitig. Jag led inte ens av det hemska skavsåret på min ena häl. Ingenting störde mig - för jag var lycklig, så förbannat lycklig!

Promenad och blodblåsa

Jag var otroligt trött när Malin gick och la sig igår, men kände att jag inte skulle kunnat somna direkt ändå. Så jag gick ut och gick i lite över en timme med Adde istället! Vi gick runt en massa utan att ha något direkt mål, och pratade och skämtade som jag i stort sätt bara gör med honom. Han är en riktigt bra vän, det är han verkligen. Synd om er som inte har honom i ert liv faktiskt!

Upptäckte imorse att jag har en blåsa under min fot - IGEN! Men denna gången är det en blodblåsa (!?). Jag har aldrig haft en blodblåsa förr! Och nej, jag är inte lycklig över det faktum att jag har en nu xD Den kommer bli sönderpillad och överlappad med ett Bamse-plåster. Sådeså!

Och det är superkvavt i Malins lägenhet! Helt sjukt är det på somrarna. Försöker vädra ut i vardagsrummet, men vi får väl se om det lyckas.

Kloka ord

"När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar ge mig råd
så har Du inte gjort det jag bad Dig om.
När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar berätta
för mig varför jag inte borde känna så
trampar Du på mina känslor.

När jag ber Dig lyssna på mig och Du känner
Du måste göra något för att lösa mina problem
har Du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.

Lyssna. Allt jag bad Dig om var att Du lyssnar,
inte pratar eller gör. Bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.

När Du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar Du till min ångest och svaghet.
Men när Du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta
försöka övertyga Dig och kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.

Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd."

Cykla cykla hela dan

House var inställt i tisdags på grund av fotboll. Bitter blev jag, och kollade på Simpsons, Family Guy och Nanny Diaries istället!

Igår cyklade jag och mamma in till stan. Hon stack till jobbet, och jag stack till Malins lägenhet. Ungefär en timme efter bestämde jag och Sanna oss för att träffas och ta en fika - väldigt länge sen sist! Min bästa vän är bäst, så enkelt är det! :)
Stack sedan upp till Malin igen och inväntade mamma tillsammans med henne, och åt paj och annat gott när hon dök upp. Sedan drog vi iväg till biblioteket på mitt initiativ och lånade böcker :) Jag lånade sex böcker som hade med psykologi och sånt att göra. Har inte titlarna i huvudet just nu, men skriver upp dem här nån gång sen när jag läst dem och berättar om de är något att ha eller inte ;)

Jag ska snart göra mig i ordning (vaknade för inte alls länge sen) och sticka ner till kyrkogården för att vattna. De hade stängt av vattnet när jag och mamma var där igår kväll. Smarthuvudena! Det hade ju varit jättevarmt, och det var rätt torrt i jorden. Så jag ska dit nu om en stund och rädda alla små plantor på de gravar jag har hand om.

Pilla inte!

Nu har jag äntligen blivit av med mina blåsor! Dock har jag fortfarande kvar "resterna av blås-huden" som mamma sagt åt mig att inte pilla bort. Detta är väldigt svårt för mig, eftersom jag alltid pillar upp sårskorpor, blåsor - you name it. Men nu ska jag alltså låta bli, för annars läker det aldrig ordentligt och jag kommer få nya blåsor. Jag tycker inte om överbliven hud som går att trycka på och fånga upp till viss del mellan fingrarna. Det är ju bara allmänt irriterande och får en röst i mitt huvud att säga "SLIT! SLIT BORT DEN FULA HUDEN!". Ett mindre bråk inne i hjärnan alltså. Jag försöker ha på mig strumpor hela dagarna och kvällarna helt enkelt, och lägger mig snabbt i sängen på kvällen för att inte hinna titta på mina fötter onödigt mycket - för då skulle jag börja pilla på dom direkt. Dumma o-blåsor!

Idag känns det inte som om jag gjort så mycket, men ändå har tiden gått riktigt fort. Blev chockad när jag kollade på klockan förut och såg att den var 18.30! Jag har i alla fall suttit ute en stund idag. Eller tja, det bara blev så. Skulle ta in grillen, och på väg in gick jag upp på gräsmattan istället och satte mig. Satt där i tystnaden och nästan stängde av hjärnan för ett ögonblick och bara njöt av den ljumma vinden. Underbart! Har även suttit en stund i mitt vidöppna fönster (med dörren stängd såklart, så inte Felix får för sig att hoppa eller något). Lovely!

Annars då? Jorå, har en hel del på G känns det som, men inte direkt någon koll. Kom fram till för några dagar sen att jag ska sjunga i kyrkan på söndag, så det blev att leta låtar som en galning och ragga någon som kan spela. Som tur var fick jag napp direkt - så det blir gitarrspel av Mårten till sången! Det tackar vi för :)

Om ett par timmar är det dags för House på tv. Kärlek på den serien!!! <3

Inhägnad

Igår jobbade jag och mamma på en inhägnad till Felix på trappen. Den är nästan klar nu, den ska bara stadgas upp en aning, och inredas! :) Sen kommer han ha det superkul och bra där ute, med både sol och skugga.

Jag har börjat smida planer på att börja jobba på en slags diktsamling som är väldigt ärlig. Som ska innehålla texter som ligger väldigt nära mig, och försöka nå ut till även främlingar med denna för att hjälpa de som är eller har varit i samma situation som mig (eller i liknande situationer). Jag bloggade ju förut och berättade om bloggar jag följer, och en utav dom (http://jennaanderberg.blogg.se) ligger mig väldigt nära. Jag har blivit enormt inspirerad av hennes ord och känt att jag vill kunna hjälpa någon annan på samma sätt som hon omedvetet hjälpt mig. När det handlar om sorgearbete och allt annat som är tufft att gå igenom så är det mycket lättare när man vet att man inte är ensam. Tillsammans är vi starka, och jag tror att om jag försöker göra något som hon gjort, och någon annan läser mina ord och bestämmer sig för att göra detsamma så kanske vi kan locka framförallt ungdomar att krypa ur sitt skyddande skal och faktiskt be om hjälp. För hjälp finns att få - man måste bara känna att man är mottaglig för den. Så jag ska försöka ta tag i detta. Jag vill så gärna hjälpa andra, det känns lite som mitt kall här i livet. Och kan jag göra det genom att prata om vad jag gått igenom så gör jag det mer än gärna.

Hur man hittar bästa internetuppkopplingen

Först testar man på det gamla vanliga viset: Man går in på "Anslut till" och hittar det som passar bäst. Finns det inget som passar bäst kan man ju alltid försöka med att slå lite på datorn, mumla lite ilsket för sig själv och sedan få ett utbrott över att det inte fungerar.
Sen gör man följande: Man sätter sig på samma ställe där ens syster sitter och har bra uppkoppling. Man går sedan in på "Anslut till" igen. Sedan märker man att det nätverket systern hittat inte går att finna på ens egen dator. Då kan man mumla lite mer och slå igen datorn i ren protest.
När detta är klart: Då tar man datorn under armen och går mot ytterdörren. Låser upp denna, öppnar, går ut, stänger, går upp för en och en halv trappa och sätter sig utanför dörren som leder upp till vinden. Går åter igen in på "Anslut till" och upptäcker till sin förvåning att det grymma nätverket systern hittade vid sitt speciella ställe i lägenheten går att finna även på ens egen dator. Blir lycklig och surfar in på msn för att glatt berätta detta för sin syster.
För att undvika att sitta i trapphuset hela kvällen: Gå in i lägenheten igen och sätt dit på golvet med ryggen mot dörren. om du har tur, som jag, så fungerar det lika bra här som i trapphuset!

Och om det nu är så att du använder kabel när du surfar runt, så kolla så den sitter fast i något i Både ändarna. Lycka till!

Rest in peace Internet?

Nah, förhoppningsvis är det inte så illa. Men internet fungerar inte på min dator när jag är hemma. Jag gissar på att pappa grejat med det när jag inte varit hemma så att det nu inte passar in med de inställningar jag har på min dator (som han sagt åt mig att fixa..). Så nu passar jag på när jag är hos Malin! Jag menar, folk borde ju sakna att höra vad jag har för mig!..not. Men ändå :D

Har nu införskaffat compeed-plåster till mina stackars fötter. Till både blåsorna och till två dryga förhårdnader jag har på fötterna. Så nu har jag två rätt stora plåster på varje fot. Känner mig lite udda!
Annars händer det väl inte så mycket. Ska sova hos Malin nu inatt :)