Jag fick en uppgift utav min psykolog förra mötet - att jag skulle ta kontakt med en viss person vid arbetsförmedlingen för att göra upp en plan B om jag inte kommer in på universiteten nu heller. Jag kan ju påpeka att jag Inte tycker om att gå till ställen för att prata om mig själv på något sätt. Det har nog blivit så speciellt nu efter att jag mått så dåligt och inte vågat prata om mig själv utan att vara rädd att må ännu sämre. Det var även sagt att jag skulle ringa till den här personen, vilket fick det att verkligen vända sig i magen på mig. Jag tycker det är desto värre att ringa andra och prata om min situation.
Detta slutade i alla fall med att jag surfade in på arbetsförmedlingens hemsida för att hitta ett nummer dit. Såg då att man kunde chatta med någon på arbetsförmedlingen - men att man inte kunde boka möte. Typiskt, tänkte jag, men kom sedan på att jag faktiskt kunde göra om frågan om möte lite. Så jag loggade in på chatten och fick prata med en person där. (Konversationen kan ni läsa på bilden. Tryck på den för att göra den större.)
Så jag gick dit idag så fort jag hade vaknat till liv och kände mig redo. Självklart skulle ångesten försöka sätta käppar i hjulen för mig och få mig att känna mig som jag gjorde på gymnasiet när jag skulle till musikskolan som jag hade panikångest i närheten av. Men jag tog promenaden ner dit som träning inför vårruset, och tänkte att det är inte musikskolan, alltså är de känslorna onödiga att ha runt sig. Sen gick jag bara in, tog en kölapp, och fick gå fram och prata med en trevlig kvinna på en gång. Hon jag skulle boka möte med var inte där just nu, så hon fick mitt namn och nummer, så skulle hon höra av sig.
Stolt över mig själv faktiskt!
1 kommentar:
Skicka en kommentar