Igår jobbade jag och mamma på en inhägnad till Felix på trappen. Den är nästan klar nu, den ska bara stadgas upp en aning, och inredas! :) Sen kommer han ha det superkul och bra där ute, med både sol och skugga.
Jag har börjat smida planer på att börja jobba på en slags diktsamling som är väldigt ärlig. Som ska innehålla texter som ligger väldigt nära mig, och försöka nå ut till även främlingar med denna för att hjälpa de som är eller har varit i samma situation som mig (eller i liknande situationer). Jag bloggade ju förut och berättade om bloggar jag följer, och en utav dom (http://jennaanderberg.blogg.se) ligger mig väldigt nära. Jag har blivit enormt inspirerad av hennes ord och känt att jag vill kunna hjälpa någon annan på samma sätt som hon omedvetet hjälpt mig. När det handlar om sorgearbete och allt annat som är tufft att gå igenom så är det mycket lättare när man vet att man inte är ensam. Tillsammans är vi starka, och jag tror att om jag försöker göra något som hon gjort, och någon annan läser mina ord och bestämmer sig för att göra detsamma så kanske vi kan locka framförallt ungdomar att krypa ur sitt skyddande skal och faktiskt be om hjälp. För hjälp finns att få - man måste bara känna att man är mottaglig för den. Så jag ska försöka ta tag i detta. Jag vill så gärna hjälpa andra, det känns lite som mitt kall här i livet. Och kan jag göra det genom att prata om vad jag gått igenom så gör jag det mer än gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar