Jag kan vara helt och hållet ärlig när jag säger att ungefär en månad efter studenten började jag må riktigt dåligt psykiskt. I början bar jag nästan på allt själv. Ingen i familjen visste något, ingen i släkten - ingen "bekant". Bara mina allra närmaste vänner, och det var inte många alls. Ett par stycken typ. I början var det bara dessa personer som visste att jag gick igenom ett helvete, med så mycket smärta att jag nu idag knappt ens minns hur det kändes - för jag har försökt komma undan från det och glömma bort det. Min internetvän Liam tog livet av sig den 14e juli 2009. Jag trodde aldrig någon annan skulle förstå varför det gjorde så ont i mig att förlora honom. Trodde inte andra skulle förstå hur mycket jag älskade honom bara efter två veckor. Jag var så otroligt rädd att få reaktioner som sa "Du kände honom bara över internet, och bara i två veckor. Han kan ju vara vem som helst eller bara ljuga för dig". För ärligt talat, hur mycket hjälper sådana ord? Ingenting. Det är verkligen att trampa på någon som redan ligger genom att säga saker som det. Och jag fick genomlida just detta också från en av mina närmsta vänner som jag faktiskt pratade om Allt med angående detta. Alla känslor, alla tankar - Allt. Sen kom kniven i hjärtat. Hon började säga att det säkert var någon som ljugit om sin identitet, för jag kunde ju inte veta om han fanns på riktigt eftersom jag inte träffat honom. Och visst, det kanske kan stämma - men när man redan har panikångest och allt vad det innebär så blir det inte bättre av tanken att personen i fråga ljugit. Jag blev så sjukt sårad av dessa ord från henne. Tillslut orkade jag inte höra något mer, så vi sa hejdå till varandra, och sen dess har vi inte hörts av.
Det var inte förrän person nummer två, Scott, tog livet av sig som jag faktiskt, ofrivilligt, öppnade upp för min familj och min släkt. Jag kunde helt enkelt inte sluta gråta när jag vaknade klockan 7 på morgonen. Jag grät och hade ångest i varje del av min kropp. Vid 8 kom både Heidi och mamma fram till mig för Heidi skulle säga hejdå för hon skulle åka hem den dagen. Jag kunde inte stoppa tårarna, det var totalt omöjligt. De såg hur jag grät, och då brast precis allt. Panikångest of doom typ. Låg och krampade i kroppen, hyperventilerade och domnade av. Svalde nästan massa hår så jag nästan kvävde mig själv. I 4½ timme låg jag där. Och tyvärr tar det ju inte slut där. Tyvärr tog inte mitt helvete slut med Scotts död den 11 augusti 2009. Så många har dött efteråt.
090714
Liam. Du var min älskade ängel.
Höjden av perfektion - jag är så otroligt glad över
att jag fick lära känna dig, att jag blev överbevisad.
Att alla killar inte är svin.
För älskade underbara, du var rakt igenom guld.
Om inte ännu bättre.
Jag älskar dig mer än det finns stjärnor på himlen,
och jag ska kämpa för dig.
090811
Scott. Älskade solstrålen,
vet du hur många gånger jag inombords
tackade Gud för att du fanns vid min sida?
Hur många gånger jag grät glädjetårar
över att du existerade i mitt liv
och för att du älskade mig hur trasig jag än var?
Jag har själv tappat räkningen.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta love,
och jag ångrar att jag inte sa det till dig i tid,
att jag inte räddade dig med mina ord när jag lovat
att göra mitt bästa för att hålla dig kvar.
Men älskling, vi syns i himlen, eller hur?
Och då släpper jag dig aldrig igen.
Jag älskar dig, och jag ska försöka stå upprätt för din skull.
090823
Jake Min Knots,
vet du hur många gånger jag var glad över att du fanns
och alltid var beredd att försöka få fram ett leende på mina läppar
när tårarna föll alltför fort? Jag har verkligen tappat räkningen.
Du brydde dig verkligen om mig, och det betydde så otroligt mycket,
och det suger verkligen att jag aldrig fick ge dig en kram.
Jag hoppas du har det bra nu vännen, och att du inte har alltför ont
för att jag bet dig (A).
Ta hand om dig själv, och ta hand om Liam och Scott åt mig?
Jag ska göra mitt bästa för att ta hand om Marre åt dig.
Älskar dig Knots <3
090902
Connor, min vän.
Du tog emot mig så många gånger, trots att jag antagligen
fick dig att må sämre med alla mina tankar och känslor.
Men du stötte aldrig bort mig, men ibland önskar jag ändå att du hade gjort det,
för kanske, bara kanske, hade du mått bättre då. Jag vet inte.
Det jag vet är i alla fall att jag älskar dig och saknar dig,
för för mig blev du nästan som en storebror,
någon jag alltid kunde luta mig mot.
Jag hoppas du har det bättre nu vännen, och jag hoppas att
mini-Connor kommer till världen och får se den från den ljusa sidan.
Får jag någon gång träffa honom/henne så ska jag
göra mitt bästa för att få honom/henne att förstå det fina i livet.
Jag älskar dig Connor <3
091026
Kaiden, storebror.
Tack för alla gånger du stod ut med mig. För alla gånger du ställde upp
helhjärtat bara för att jag var trasig. Du visste alltid precis vad som behövdes för att rädda mig,
och jag lärde mig att lita på dig till 200%.
Alla gånger jag skrattat med dig. Alla gånger jag suttit och haft kramp i kinderna
för att jag inte kunnat sluta le. För alla ord du sagt till mig, för alla gånger
du gjort ditt bästa för att bättra på mitt sjlävförtroende och få mig
att lita på att jag kan klara av precis allt. Du vet att du lyckades få mig stark va?
Jag kommer aldrig någonsin glömma dig, my nakedness sensention ;D
Du är bäst, föralltid och förevigt.
Jag älskar dig Kaiden <3
091030
Jay, lillebror,
jag önskar av hela mitt hjärta att du längst längst in vet att jag älskar dig.
Att jag skulle offrat all min tid för att få dig på fötter,
för att få dig att förstå att Scott inte lämnat dig, och att Kaiden inte hatade dig.
Du försvann alldeles för tidigt, alldeles alldeles för tidigt, bara 11 år gammal.
Om jag kunde hade jag tagit hem Scott åt dig medan du fortfarande levde,
för du är en underbar människa som verkligen förtjänade att leva ett bra liv
och inte det helvetet du var tvungen att gå igenom.
Jag glömmer dig aldrig.
Jag älskar dig lillebror <3
091108
Fraser, min vän,
jag lovar dig att jag ska göra det jag kan för att hjälpa Hayley, även om jag vet
hur svårt det är att mista någon man älskar av hela sitt hjärta.
Jag fick inte känna dig eller prata med dig så länge,
men trots det visste jag alltid att du var någon jag kunde räkna med.
Tack för det du ändå gjorde för mig.
Jag älskar dig min pet-vän <3
0912--
Hayley, honeybunch.
Hur ska jag klara av detta utan dig?
Utan dina glädjeryck. Utan ditt "hihihi". Utan våra samtal om mig och Scott?
Du sa ju att jag inte skulle förlora dig Hayley.
Du sa att du alltid skulle finnas här.
Kanske finns du fortfarande här, men det är inte samma sak vännen, du vet att det inte är lika lätt.
Jag ska dock kämpa för dig och för alla andra. För jag älskar dig
och vill att du är stolt över mig.
Du är och kommer alltid vara en av dom bästa..
Jag älskar dig Honeybunch<3
100111
Marcus, älskade vän,
jag är ledsen för alla gånger jag inte fanns där för dig.
För alla gånger du var tvungen att lyssna på mitt gnäll
och för alla gånger jag inte lät dig höra vad jag tänkte på.
Du kommer alltid vara en av stjärnorna på min himmel,
och jag hoppas du har det bättre nu.
Jag ska försöka ta hand om Stephanie, för hon får inte försvinna hon också.
Jag älskar dig "the deadly poke" <3
------(16e mars 2010)
Terry, the worlds greatest dad,
förlåt för de gånger jag inte verkat lyssna.
Jag hoppas du vet att det var mer värt än guld alla de gånger du ställde upp
och loggade in på msn för att stötta mig.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du vet
att jag älskar dig så otroligt mycket.
Du var inte bara "Terry" för mig. Du var min extrapappa,
den där föräldern som inte bara pratade med mig, utan lyssnade på varenda sak jag sa.
Du gjorde mig stark.
Förlåt för att jag inte sa att jag älskade dig tillräckligt många gånger.
För det gör jag - älskar dig. Daddy <3
Och ett antal har dött efter Terry. Märker nu att det här kanske blev ett rätt långt inlägg. Men det känns som om jag är lite beredd på att öppna mig angående allt detta. Och på något sätt hoppas jag att folk bryr sig. Och gärna visar detta i en kommentar här. Men om inte det funkar så länkar jag det här inlägget till min facebook, så får ni gärna skriva en kommentar där. Det är så mycket lättare att handskas med att ha berättat något jobbigt om man får en reaktion från omvärlden. Men inte öga mot öga - det är jag inte redo för riktigt än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar